emmastman

du är det bästa! toppen av ett berg och lika vacker som en morgonros.

Hur kan man inte älska att få höra något sånthär klockan tre på natten?!
Du är bäst min vän. Tack för de fina orden!

Så vill man ha det, inte sant? Jag har försökt reda ut problem med denne person så länge jag kan minnas. Jag har försökt bygga en bro och en stadig grund. Jag har lyckats men såfort jag är ärlig bryter personen kontakten med mig och hatar mig för en stund. Sedan är allt bra, eller så är inget bra. Men då frågar jag mig själv - Varför hata mig när jag talar sanning?
En person som går runt och säger sig ska hamna i fängelse och säger sig gå på alla världens droger och flyttar överallt. Ingenting är sant, allting är en lögn. Skickar googlebilder på saker han säger sig köpt och som "står hemma hos honom" nu. Det enda rätta jag kunde göra var att säga till honom att han borde ta itu med sina problem och söka "hjälp", iallafall få ett hum om sitt problem. Jag sa inget dumt, bara sanningen. Dessutom dricker denne person var och varannan dag och gnäller när hans mamma blir förbannad på honom. Han är 17. Jag förstår henne. Men jag hjälper även honom. För jag bryr mig, även om jag inte borde. Han förändrade mitt liv, både negativt och posetivt.
Därför förstår jag inte hur en person som behöver hjälp utesluter de person som bryr sig och istället tar personer som "säger det man vill höra" som han uttryckte det.
Vem vill ha en människa som säger allt som man vill höra? Jag vill inte höra posetiva saker som saker jag vet är lögner. Jag tar hellre sanningen om den så ska såra. Hellre att jag förändras och älskas än att jag går runt och tror att jag älskas när jag egentligen hatas.
Jag ser inget posetivt i att ha människor runt omkring mig som aldrig kritiserar mig.
Vem gör egentligen det?

Av misstag lär vi.
Det är ett lärosätt alla borde ta itu med.

Jag kan inte sluta sakna samtidigt som jag inte kan sluta hata. Jag vill inte gå förlorad fastän jag vet att jag kommer. Jag tänker i sjuka banor. Banor som är så offroad att det skriker om det. Kompass och vägvisare, tack

Or a unbroken heart and a fair played game..

Idag har jag, mamma och båda systrar varit i pulkbacken. Helmysigt. Vi åkte madrass, bobb och tefat. Vi föll och ramlade och hade oss men himlarns vad mysigt det var. Jag vill aldrig förlora min barnsliga sida! Aldrig.
Sen efter att vi kom in kände jag bara att jag ville sätta mig ned och skriva lite här på bloggen. Men ska starx gå härifrån och kila upp till mor och far och systrarna och gosa ned mig i soffan och de Disney.
Ikväll däremot ska jag tända en massa ljus i källaren och se Sex and the city. Ett glas vatten och en skål pistage nötter, mumma.

Nu ska jag kila upp och gosa ned mig brevid syster liten. Syster mellan kommer nog ta datorn efter att jag gått härifrån.

Jag ser ut som en stoppad gris. Jag är svullen och äcklig. Iklädd stora tröjor och större byxor, åmar jag mig i soffan om dagarna i ända och klagar på min kropp. Jag orkar inte röra på hullet. Frossar som om jag aldrig sett mat förr. Låren växer och magen putar ut, in, vänster, höger, rakt ut, punkt.
Nä vad jag ljuder.
Det är fint med hull. Vi tjejer ska inte se ut som stickor. Jag gillar mina kärlekshandtag. Jag gillar min mage. Jag gillar mina lår och jag gillar framförallt, mig själv. Jag bär på ett paket rediga bröst och en rumpa så fin. Vad mer kan man begära?
Jag har allt jag vill ha precis där det är. Kan inte fler vara nöjda med hur de se ut och inse att idealen inte spelar roll? Va nöjd. Skip the skinny side of life.


Nu tänker jag lägga mig med en tallrik goda grunches (?) och se hockey med far! Heja Sverige (?). Jag vet inte ens vilka som spelar. Bravo Emma!

Godnatt och älska dig själv.



Nu ska vi heja.

Baby don't you play this game with me.

Känslosvall än en gång. Plågande falskhet men fantastisk äkthet. Smärtsamt men underbart. Jag vet inte vilken håll jag ska ställa känslorna. Ha dem på min vakt eller ge ut dem handlöst? Jag tvivlar samtidigt som jag har hoppet på topp.
Jag får låta tiden utvisa mina vägar.

Emotionellt krävande.

Man kolliderar tillsammans med andra personligheter ibland. Man går inte ihop med vissa för att man är varandras svagheter. Jag behöver en jämlik person för att ha balans. Motsatsen till mig är min värsta fiende. För vi kommer inte överens.
Det är tråkigt och jag hatar det ärligt. Men jag klarar inte av motsatsen. Eller ärligt, motsatsen klarar inte av mig. Jag kan fixa lugn och ro och tystlåtenhet. Men den personligheten klarar inte min. Min högljudda, min ivriga och galna personlighet blir för mycket för den lugna typen.
Men jag älskar min personlighet. För ingen är mig lik! Jag är bannemig unik!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!


Har ni någon gång haft en vän som är er exakta jämlike? En spegelbild i livligt material? Jag har en.
Mikaela Rietz. Vi är så lika att det ibland skrämmer mig.
Nu är vår plan att åka utomlands, tatuera oss och iallafall jag, göra septum. Jag älskar henne.
Hon är värsten häftigaste jänte! BIG LOVE

Julen är här och lyser fred på jorden.
Glädjen är stor, i ett barns glada ögon.

Jag längtar till julen! Tomten ge mig paket!
Ge mig julefrid. Ge mig noll bekymmer!
Men framför allt, ge mig en Mikaela urhoppandes ur din tomtesäck!







Det är tur att du älskar mig bebis

Godnatt min kära och alla andra och GODJUL

Riktigt mysigt kväll med Fridi. Vi lagade mat, eller hon lagade, jag åt. Men fruktansvärt god kyckling gjorde hon! Tack gullet! Sen gick vi på promenad genom staden, halt var det också. Men tack för den lilla stund ikväll ändå hjärtat.
Jag gjorde lite mys för mig själv ikväll också. Köpte hallon och naturell yoghurt och gjorde mig själv en smootie. Tände lite ljus och gosade ner mig i soffan. Mysigt såhär i vintertid.



Jag saknar dig.
Tro't eller ej.

Jag funderar på att skaffa ett septum. Visst heter det så? Jag tycker iallafall det är sjukt snyggt. Eller vissa ser ut som kossor i det. Men jag har testat och photoshopa dit den och det ser bra ut. När jag fyller arton och kommer ut ur detta hus ska jag kroppsutsmycka mig till min yttersta gräns. MIN gräns. Den ligger inte på farligt mycket. Jag vill ha en tatuering för min mamma och pappa och en för mina syskon. Jag vill ha en text som representerar mig själv. Vilket är på latin och betyder "Jag står mig själv närmast". Den ska nog sitta i nacken. Jag funderar dag ut och dag in, för snart är som sagt min artonårs dag! Jag längtar.


Jag vill slå i väggen nu
Men istället ringer jag Mikaela
Tack för att du finns, lyckopiller.

Lovet ska vara ös hela vägen ut! Vi får besök av vår älskade Lund brud dessutom! Ladda för party!
Sen kommer Fanny älsklingen också efter nyår. Då blir det favorit i repris hos Erik, eller hur? Jag längtar.
Jag vill inte att det ska bli måndag imorgon. Jag vill ha fredag på direkten och sedan ett efterlängtat lov!

Jag bjuder på lite bilder från saknade festligheter och saknade människor!









Jag längtar efter dig pruppen!

Nu till lite bilder från min och fruns föris innan det bar av till riktiga festligheter











Pinacolade och mysigheter

Jag längtar så fruktansvärt efter dig älskling!


Jag längtar så mycket efter lovet nu. Jag längtar efter speciella människor och framför allt speciella stunder.
Kom lov.

Jag fixar det inte. Det spelet jag utsätts för. Den "back-stabbing" känslan jag får.

Jag vet inte vad jag ska skriva. Jag önskar bara att det kunde komma en gnutta äkthet till min värld nu. Jag önskar antingen att allting spolades tillbaka eller att någonting posetivt kommer ut ur detta. För jag vägrar stå på ruta ett länge till!
Alla har haft motgånger och är rädda. Men alla är inte idioter, man kan inte dra alla över en kam bara för att man sårats någon gång. Jag har blvit sårad men jag är inte rädd för att finna bättre. För bättre finns det alltid, ingen är perfekt,
Vi kan inte bli rädda för kärleken bara för att den fått oss ur fokus någongång. Kärlekens spel är inte alltid medgångar.

Jag genomskådar men jag kan inte hejda mig.



Jag är ung men inte dum

Jag är barnslig för att jag trivs så
Jag försöker inte vara mognare än min ålder
Jag försöker inte vara perfekt
För det är ett ouppnåligt mål

Så sluta med fjäsk och visa ömhet
Att höra att man är perfekt är en lögn från den talandes mun
Jag hör hellre äkta ord och skådar barnslighetens humör
Övermogen är ett tecken på omogen

Låt barnet inom dig leka
Stäng in kontorsgubben några år till

Resa till Lund över sportlovet eller påsklovet, sommarjobb, coldplay, utomlands resa! Allt ska planeras och mitt 2009 ska bli perfekt. Me, micks och hoppas, fler också! Säg till om ni är intersserad att hänga på utomlands eller på coldplay. Ju fler dessto bättre. Come on norrlands flickor!

Imorgon är det lucia och  en stor dag för Parkskolans historia! Vi får kändis besök.. eller nästan, PANIKEN spelar i caféterian. Be there.

Nä nu ska jag lägga mig och kika på television.

Än en gång. Men jag kan inte sluta blir förbannad efter våra diskussioner på skolan. 
Än en gång en blogg om de homosexuella fördomarna.

Den fobi-känslan människor känner kring HBT-världen förbannas jag på. Jag hatar er med fördomar kring människor ni knappt vet något om förutom deras läggning. Dömer efter personens handlingar och inte efter personens personlighet och inre.
Jag har en fråga till folk som känner mig och som möjligtvis är homofober. Om jag var bisexuell eller lesbisk, skulle ni hata mig då? Jag är samma person med en annan läggning. Är jag hemsk för det? Är jag en dålig människa för att jag inte följer naturens väg? Den hetrosexuella vägen. Är jag psykiskt störd för att jag är osäker på min sexuelitet och inser sen att jag dras till tjejer? Skulle ni hata mig för något jag inte kan rå för?
Nu är jag hetrosexuell men ibland önskar jag att var en av de människor som tillhör HBT-världen. Bara för att se min omgivnings reaktioner. Skulle jag bli behandlad annorlunda? Jag skulle vilja veta.
Det är en fråga jag skulle vilja att alla ställde sig själv när de säger att de är homofober. Tänk er in i situationen om er bästa vän skulle komma ut som homosexuell eller bi eller kanske till och med transsexuell. Är det verkligen värt att hata en människa så mycket för något som faller sig in i den personens natur? Det är lika rätt att dras till samma kön som det är att dras till motsatta. En sexuell läggning är inget man styr över.
Visst kan till och med jag tycka att sexuella biten när det kommer till HBT-världen kan vara obehglig men aldrig att jag skulle döma folk för vad de gör i sänghalmen! Det är bara sjukt att ens tänka så. Sex är sex, njutningen är olika för olika personer.
Homo, Bi eller Transsexuella människor är inte olika ijämte mot oss. Också att folk ha tar sig mod att komma ut ur garderoben i detta homofobiska samhälle. Jävligt modigt. Jag ser upp till människor med modet att inse sitt rätta jag. Homo som hetro, alla är lika mycket värda!

Att Örnsköldsvik är sådan homofobiska stad är bara pinsamt, hemskt och fel!
Vi är tydligt omogna inom den kategorin. Vi är för dömanden.

:(

Jag vill veta allting med tiden
Men jag vill inte sitta här fundersam och undrandes
Jag känner mig otroligt undergiven
Det är som stormen yr kring mina ben
För att jag ska fatta att mina beslut kan ge känslomässiga men
Jag står hjälplös i en situation jag brukar stå stadig som orden..
Nu står jag nog endast med ena benet riktigt fast och stadigt på jorden..

Jag har sorgen i halsgropen varje dag. Nya beslut kan tas och ändrade meningar enligt mig kan gå i kras. Jag vill varken se eller höra just nu. Känna möjligtvis.. Men jag är samtidigt rädd att känna för mycket.

Till och med orden som skrivs får mig att fundera. En mening eller ett ord får mig fixerad. Jag kan inte släppa den blinkande figuren som sa mig det ena, men kan inte heller glömma den leende figuren som sa mig de andra. Tänk vad ett ord eller en mening kan skapa sådan dramatik. Varför var det inte denna gång så lättsam som de förra? Kallas det mognad eller överdrift? Hjälp mig.


Vintermörkret gör mig rädd
Ensamheten gör mig sorgsen
Kom gör min tillvaro trygg
Jag ber dig min käraste.

Time, is going by, so much faster than I,
And I'm starting to regret not spending all of here with you.
Now I'm, wondering why, I've kept this bottled inside,
So I'm starting to regret not selling all of it to you.
So if I haven't yet, I've gotta let you know...

Never gonna be alone!
From this moment on, if you ever feel like letting go,
I won't let you fall...
Never gonna be alone!
I'll hold you 'til the hurt is gone.

And now, as long as I can, I'm holding on with both hands,
'Coz forever I believe that there's nothing I could need but you,
So if I haven't yet, I've gotta let you know...

Never gonna be alone!
From this moment on, if you ever feel like letting go,
I won't let you fall.
When all hope is gone, I know that you can carry on.
We're gonna see the world out,
I'll hold you 'til the hurt is gone.

Ooooh!
You've gotta live every single day,
Like it's the only one, what if tomorrow never comes?
Don't let it slip away,
Could be our only one, you know it's only just begun.
Every single day,
Maybe our only one, what if tomorrow never comes?
Tomorrow never comes...

Time, is going by, so much faster than I,
And I'm starting to regret not telling all of this to you.
So if I haven't yet, I've gotta let you know...

Never gonna be alone!
From this moment on, if you ever feel like letting go,
I won't let you fall.
When all hope is gone, I know that you can carry on.
We're gonna see the world out,
I'll hold you 'til the hurt is gone.

I'm gonna be there always,
I won't be missing a word all day,
I'm gonna be there always,
I won't be missing a word all day.

Hon är sig inte lik. Hon har ingen ork. Hon bara sitter om dagarna och gör ingenting. Hon vill vara någon. Någon som hon var. Hon vantrivs i sin kropp. Hon vill känna kämparglöden som en gång fanns. Hon vill kämpa igen. Hon vill åstakomma något! Hon vill bara bli hon igen.

Jag hatar det här. Alla förändras så jäkla posetivt medan jag bara går neråt.
Jag tänker gå ut och gå nu och rensa allting samtidigt bli av med några extra kilon.
Ja jag klagar på min vikt. För den börjar ta fart och jag väger för mycket för min kropp. Tro mig eller ej men enligt min BMI gör jag det. Jag klagar men ska göra något åt det så kom inte och säg något. Jag hatar folk som klagar på deras vikt men det är för att de människorna inte gör något åt det. Jag ska försöka, för jag vantrivs som jag är nu! Fan ta allting.

Önska mig lycka till i vintermörkret.

Jag är inte samma människa utanpå och innanför. Men vem är egentligen det? Vem har inte en sida hos sig själv som man inte visar offentligt? Jag har iallafall en.

Jag är glad fast samtidigt ledsen. Som en tvådimosinell känsla som tär på min kropp i detta nu. En känsla av välbehag och ångest. Något som jag känt en längre tid nu men som verkligen börjat utvecklas. Negativt eller posetivt vet jag inte. Jag känner ingenting speciellt. Jag har fryst fast i ett stadie i mitt liv där känslosvall tar över och inga fasta känslor längre har kontroll. Emotinellt jobbigt. Hur man ska förklara med yttligare ord vet jag inte. Detta är något som är svårt att uttrycka i ord. Tvådimosinella känslor, känslosvall och allmän osäkerhet. Plågsamt men intressant. Som en ny värld med nya möjligheter. Fast problemet är om jag vågar sätta min fot på denna nya världsyta. Det är ytterst frestande men samtidigt väldigt skrämmande. Total drama.

Jag ska bli poet.

Det finns ett stadie alla människor når i en viss ålder. Det är stadiet där vi lär oss att förändra saker. Där vi lär oss vad som är viktigt och vad vi måste prioitera. Det kallas - Att bli vuxen?
Jag känner mig inte vuxen men jag känner mig mognare. Jag känner mig inte som sjutton. Jag är smartare i mitt huvud än de människor runt omkring mig, i samma ålder (vissa, långt ifrån alla)
Jag har tänkande som båda könen. Jag är inte speciellt flickig men inte heller speciellt pojkig. Jag ser en fördel hos båda könen. Killar är inte mer svin än tjejer. Men som tjej i situationer där man blir sviken av en kille blir det såklart automatiskt att man ser dem som skit ett bra tag därefter. Men tjejer är inte änglar heller. Det måste vi tänka ibland. Vi är lika sviniga som vi förklarar killar till att vara. Ingen är perfekt som sagt. Människor gör misstag och det måste vi ta och börja inse.
Det är bara en egenskap jag anser att jag har som gör mig till en mognare person. Jag ser från de båda perskektiven.
Jag är inte mognare som människa egentligen. Bara i mitt tänkade för visso. För jag menar, jag är fruktansvärt barnslig. Jag är högljudd, sprallig, larvig, blond (i sättet, ibland) och allmänt omogen.
Vad mogen är går väl att diskuteras. Min egenskap är som sagt att inte bara ta ett parti när det gäller tänkande. Vi måste se från vårt eget tänkande och sedan jämföra med de motsatta könet. Är vi så olika egentligen? - Jag tycker inte det.
De flesta killar tänker som oss.
Vi tänker som de flesta killar.
Fast ur olika perspektiv.



It's a boy-girl thing

Jag finner inget hopp
Ärligt så vill jag inte minnas nått