Jag har sett sex and the city - s a t c, hela kvällen, nämligen 3 timmar, om inte mer. Jag hat fått några riktiga funderingar. Minns inte allt jag tänkte under alla dessa avsnitt. Jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att få bra funderingar kring förhållanden och sex än att se s a t c. Aldrig har jag tidigare tänkt på skillnaden mellan vårt sex och killars. Aldrig har jag tänkt så mycket på sex på första dejten. Aldrig har jag tänkt så mycket på trekanter och sexuell attraktion. Jag har aldrig tänkt så mycket inom dessa banor.
Jag kommer bli psykolog när jag blir stor. Terapeft till olyckliga par. Jag kommer hjälpa människor. Det roliga i det hela är att jag kommer som gammal förhållande psykolog - köra på Carrie Bradshaws råd ifrån s a t c avsnitten.
Jag tror aldrig jag har sett en serie som faktiskt visar en äkta livs bild och ger en svar på de funderingar man faktiskt dagligen har kring sex och kärlek. Jag får en jäkla massa råd för att själv förbättra mitt kommande sex-kärleks liv. 
Bland annat att aldrig ha sex på första dejten - Då riskerar man att ge killen en endast sexuell bild och riskerar därmed ett framtid-förhållande. 
Träffar man en okänd kille ska man vänta till femte dejten innan man har sex. Det ger en tid att se om man passar och tid att lära känna varann. Se vem personen är. Om det är något att ha, eller redo att ratas. 

Jag förstår inte - Varför dejtar inte vi unga? Är det bara något man gör som äldre? Går ut med någon, gör något. De senaste förhållande jag haft har det varit en film, en kväll hos någon kompis, en film till, en bio, en film + sex på det. Är det början på något äkta? Det låter inte som det i mina öron.
Man behöver väl inte köra på romantiska middagar kanske. Men något som är bortom killens "Kom och se en film?" där baktanken är: Då är vi ensamma, då kan vi ha sex.
Let's show us in public.

---

Jag gillar inte situationer där man inte kan kontrollera sig.
Där man är fast i en emotionellt dimension utan anspråk av verklighet.
Way out of the rigth side of life.