Jag ser ut som en stoppad gris. Jag är svullen och äcklig. Iklädd stora tröjor och större byxor, åmar jag mig i soffan om dagarna i ända och klagar på min kropp. Jag orkar inte röra på hullet. Frossar som om jag aldrig sett mat förr. Låren växer och magen putar ut, in, vänster, höger, rakt ut, punkt.
Nä vad jag ljuder.
Det är fint med hull. Vi tjejer ska inte se ut som stickor. Jag gillar mina kärlekshandtag. Jag gillar min mage. Jag gillar mina lår och jag gillar framförallt, mig själv. Jag bär på ett paket rediga bröst och en rumpa så fin. Vad mer kan man begära?
Jag har allt jag vill ha precis där det är. Kan inte fler vara nöjda med hur de se ut och inse att idealen inte spelar roll? Va nöjd. Skip the skinny side of life.


Nu tänker jag lägga mig med en tallrik goda grunches (?) och se hockey med far! Heja Sverige (?). Jag vet inte ens vilka som spelar. Bravo Emma!

Godnatt och älska dig själv.



Nu ska vi heja.