Jag vill veta allting med tiden
Men jag vill inte sitta här fundersam och undrandes
Jag känner mig otroligt undergiven
Det är som stormen yr kring mina ben
För att jag ska fatta att mina beslut kan ge känslomässiga men
Jag står hjälplös i en situation jag brukar stå stadig som orden..
Nu står jag nog endast med ena benet riktigt fast och stadigt på jorden..

Jag har sorgen i halsgropen varje dag. Nya beslut kan tas och ändrade meningar enligt mig kan gå i kras. Jag vill varken se eller höra just nu. Känna möjligtvis.. Men jag är samtidigt rädd att känna för mycket.

Till och med orden som skrivs får mig att fundera. En mening eller ett ord får mig fixerad. Jag kan inte släppa den blinkande figuren som sa mig det ena, men kan inte heller glömma den leende figuren som sa mig de andra. Tänk vad ett ord eller en mening kan skapa sådan dramatik. Varför var det inte denna gång så lättsam som de förra? Kallas det mognad eller överdrift? Hjälp mig.


Vintermörkret gör mig rädd
Ensamheten gör mig sorgsen
Kom gör min tillvaro trygg
Jag ber dig min käraste.

---

En bild som inte illusterar någonting förutom hemskheter.
Jag ser hemsk ut.
Jag ser tjejig ut.
Ge mig min cool-chick stil.
Jag är en dude and of that I'm proud