Stunderna står jävligt stilla nu.
Med musik i öronen, samma gamla härliga sönder spelade musik, sitter jag och förundras över hur detta ska gå. 
Kommer det någongång fixa sig eller kommer vi stå alone in the bitter 
end föralltid? Inte för att detta är mycket till end, det är mer the beginning men känns helt klart som ett konstigt och som vanligt olyckligt slut.
Tiden får väl utvisa den rätta vägen antar jag. Det oturliga är väl bara att ödet oftast tar en jävla tid på sig att träda fram med om det är rätt eller fel. 
Här vandrar man på jordens yta och hoppas, förundras och förvirrat försöker ta reda på vad som kommer hända. Allting snurrar. Min värld snurrar.
Ta ner mig på jorden och sätt mig i fokus.
Sätt mig i fokus så som ni lyckades få kvinnan i Loka reklamen i fokus!