Jag fixar det inte. Det spelet jag utsätts för. Den "back-stabbing" känslan jag får.

Jag vet inte vad jag ska skriva. Jag önskar bara att det kunde komma en gnutta äkthet till min värld nu. Jag önskar antingen att allting spolades tillbaka eller att någonting posetivt kommer ut ur detta. För jag vägrar stå på ruta ett länge till!
Alla har haft motgånger och är rädda. Men alla är inte idioter, man kan inte dra alla över en kam bara för att man sårats någon gång. Jag har blvit sårad men jag är inte rädd för att finna bättre. För bättre finns det alltid, ingen är perfekt,
Vi kan inte bli rädda för kärleken bara för att den fått oss ur fokus någongång. Kärlekens spel är inte alltid medgångar.

Jag genomskådar men jag kan inte hejda mig.



Jag är ung men inte dum

Jag är barnslig för att jag trivs så
Jag försöker inte vara mognare än min ålder
Jag försöker inte vara perfekt
För det är ett ouppnåligt mål

Så sluta med fjäsk och visa ömhet
Att höra att man är perfekt är en lögn från den talandes mun
Jag hör hellre äkta ord och skådar barnslighetens humör
Övermogen är ett tecken på omogen

Låt barnet inom dig leka
Stäng in kontorsgubben några år till