Jag har tänkt på en hel del saker gällande singellivet och sex.
Varför måste det sexuella i en värd som singel vara så fel? Jag vet att alla inte tycker det, men många gör. För det anses som horigt att ha sex om man är tjej och inte är i ett förhållande. Och på något konstigt vänster anses sex för en singel kille som något coolt. Ligg med fler - bli tuffare, ungefär.
Jag ser sex som något naturligt och som inte borde granskas så hårt. Låt folk ha sex, med fler eller färre, vildare, lugnare, tystare, högljuddare, kärlek eller one night stands. Låt det bara vara naturligt och strunta i detaljerna.

Läste i en intervju med en singeltjej, om just detta med sex utan förhållande. Är inte det lika rätt som att ha sex tillsammans med någon? Såklart ska inte sex bli en äventyrlig hobby men under ett liv i singelskap ska väl sex vara lika acceptabelt som annars? Vissa anser inte det så, men jag gör.
Sex behöver inte vara en del i vardagen men det är självklart en del av livet. Om så i ett förhållande eller inte.
Bara för att man kanske inte passar i förhållande-rollen eller helt enkelt inte är redo ska väl inte det stoppa en från att ha sex eller på annat vis tillfredsställa sig?
Men samtidigt i den sitsen ska man kanske tänka efter. Vad kommer vårt sexuella umgänge utvidga sig i? Kommer detta bli något fungerande i slutändan? Vi har träffats ett antal gånger, kan jag fortfarande träffa andra (sexuellt)?
Fast egentligen, ser man någon som en vän och samtidigt delar något sexuellt, ska man ens behöva tänka på de sakerna jag nyss rabblade upp? Jag menar det är olika från människa till människa och den personens sexuella lust.
Det är väl upp till personen i fråga antar jag..
Skulle jag själv vara en i dramat skulle jag väl helst sett att mönstret mellan mig och denne där bröts och inte se mig själv som "en i gänget" liksom. But that's just me.

Sex är naturligt men borde inte ses under kategorin "Daylie bases". Känner du att du är i ett förhållande som egentligen inte är ett förhållande utan mer du och en kille och sex? Då måste du genast säga till killen vad du känner, vad du vill och vart du står i ert "förhållande". Många låter det fortsätta för att inte göra killen "besviken". Men det är ingen som gör någon besviken här, förutom du själv. Du blir en besvikelse för dig själv. Bara dig själv.
För accepterar inte killen ett "nej" eller ett "Kan vi ta det lungt?" så kan du lika gärna kasta honom i soporna direkt. Då är han inget att ha. 
Folk måste lära sig att säga nej. Drar killen efter ett nej, så är det hans förlust, inte vår.
Jag kan säga nej. Kan du?