Sletna jeans! + update

Jag ska fixa ett par jeans nu. Ska göra dom slitna. Klippa hål och riva med rivjärn och sandpapper, hejochhå! Dom ska bli så snygga! Jag ska se om resultatet blir som jag önskat. Det återstår och se antar jag. Lägger upp en bild på dem när det är klart, jag lovar!
Utöver det har jag inget att säga. Jag har sminkat mig inför kvällen och håret sitter i en snodd, som vanligt. Jag orkar inte vara med "fin" av mig. Det känns onödigt inför en sådan oplanerad kväll.
Nu ska jag fixa min jeans! Önska mig lycka till. Om inte annat har mitt försök kostat mig 400 kr (billigt jag vet, men ändå pengar).
Pengar jag egentligen inte har råd att offra.. Men vad gör man inte för fantasin?
Förressten, jag gjorde fransk manikyr igår. Det blev sisådär, men känns kvinnligt så jag är nöjd! Mina naglar växer som gräset, och det är jag mer än glad för!
Tjotjo, nu ska jag upp och en gång för alla fixa min jädrans byxor! Hoj.

Sakni, sa jag det?



Jag har fixat mina byxor nu men la snabbt märket till att min kamera var out of battery. Så tyvärr ingen bild på dem. Men snygga blev de, behövs dock lite mer jobb på dem. Jag ska slita lite mer på fickorna bak och lite mer på knäna. Men snart så!
Nu sitter jag och ser room raiders, som förövrigt gått på tv exakt hela dagen! Jag menar, EXAKT hela dagen. Så drygt att programmet är så uppgjort. Och att det dessutom märks.. Roligare om det varit live! Men förutom allt det uppgjorda så är det ganska underhållande. Tycker jag iallafall?
Nä, jag måste börja vara lite med social mot allt främmande (farmor och farfar). Sen ikväll drar jag till Själevad och myser med folket. Helhärligt.
Nås på mobilen.
Hoj!

Jag vill verkligen..

Öppethus sög.

Jag har nyss kommit hem från öppethus. Det sög. Lite folk och fruktansvärt oengagerade människor. Inga UFföretag, ingen fotografering, ingenting? Varför hade vi ens öppethus? Ingen, ingenstans var engagerad! Uschochfy.
Sen skulle jag egentligen övningsköra nu när jag kom hem men jag väntar med det tills imorgonbitti istället. Så istället ska jag snart duscha och göra mig iordning. Ikväll vill jag egentligen ut, festa kanske? Jag känner suget efter fest, dock inte efter alkoholen. Men vi ser väl. Just nu rankas det troligast filmkväll med själevadsgrabbarna. Om inte det blir det myspys med Frida!
Imorgon ska jag åka pulka! Mp2 i pulkbacken, sen korvgrillning, bastu, cheesecake och senare filmkväll! Hur härligt låter inte det? Jag längtar! Woho.
Nä nu ska jag kila iväg till duschen och köra en skön peeling med peelinghandskar och massa. Helhärligt. Sen blir det att sminka min syster och mig själv inför kvällen. Hon ska på tjejkväll, jag med andra ord, ska bara ut!
Hoj.
Förressten, någon som vill se "I taket lyser stjärnorna" med mig?

Sakni är ett faktum.

Hejhå farbror...grå?

Jag sitter i datasalen nu med Josef, Lovisa, Emma och Julia. Dom har egentligen slutat. tror jag? Jag har däremot lektion till halv 2, sen ska jag ringa Johan och fråga om vi ska ta en fika eller käka lunch. Såklart så ska jag bjuda honom! Han har bjudit mig på allt från mat, fika, dricka, ja allt. Snäll pojk det där!
Men förutom att jag sitter här och skriver en meningslös blogg så funderar jag även på hur min dokumentär ska vara. Jäkligt synd att inte Johanna, Patrik och Emilia kunde komma på öppethus. Såg verkligen fram emot att filma Emilia tillsammans med andra folk och så. Men jag ska försöka fixa så att vi är lika överallt på lekparker och såna ställen så att Emilia blir lite fri och verkligen kan leka av sig. Skulle vara så bra om jag fick riktigt fina bilder på henne och hanna som leker tillexempel.
Men men.
Nu har vi nyss satt upp fika skyltar i hela skolan och hört en jädrans massa klagande från MR L och MR M! Eller mest från MR L. Herregud. Det är inte ett museéum vi driver? Det är en öppethus skyltning?! Men men. Nog pratat om det. Vi är nu klar med den mesta förberedningen och det ser bra ut, tycker jag iallafall. Men vem som ska fixa priserna för fikat? Det har vi inte tänkt på? Vad ska en kopp kaffe och en bulle kosta tillexempel? Jadu, någon får fixa det iallafall.
Nä nu ska jag bara sitta här och fördriva tiden ett tag till, funderar dock starkt på att ringa Johan och kolla om vi ska ta en sväng om på stan tills bussen går till brux. Vi ser hur jag gör.

Imorgon är det öppethus, kom till Media och fika!
Hoj!

I will stand strong until the end

Jag ska inte stänga några dörrar. De är vidöppna nu och jag satsar allt. Jag vill verkligen detta än hur länge jag må ska vänta. Jag vill inte stå lottlös i långa loppet när jag har gett mig in i självaste matchen.
Jag kommer kanska gå lottlös men jag har då iallafall försökt.

Imorgon ska jag ta ut all aggression på badmington banan! Alla känslor ska brinna i mitt racket medan mina ögon är fokuserade på målet. Det slutliga målet - att gå hem med vinsten i tryggt bevar.
Jag har förövrigt övningskört idag och det gick toppen! Lite problem med korsningarna och att komma ihåg allting. Men jag har offeciellt varit ute på landsväg och ingen skada skedd än på länge, så jag är nöjd! Ska köra mer på söndag också, önska mig ett riktigt lycka till. Det behövs vill jag lova.
Det har varit en jobbig dag igen, jag hatar att vara sjuk. Att bara ligga och stirra i taket. Men imorgon återgår jag till skolan och alla livfyllda människor. See ya tomorrow everyone! Mp2.


J-j-j-j-j-j-j-a-a-a-g hoppas på ett JA med stort J.
tillslut...

Why dod you leave? Please come home my love

Mikaela min babe. Du är som sänd från stjärnorna. Du är tamefan helt otrolig! Jag vet inte vad jag gjort utan dig.
Vem skulle jag gå kunna gråta med? Prata med? Dela känslor med? Dela innersta tankar med?
VEM? - Nä ingen.
Du är världens bästa vän och jag saknar dig varje dag.

Igår, idag, imorgon behöver jag dig. Alltid
Jag älskar dig bästa vän.



Kom hem älskling :(

Sick sucks dick

Jag är sjuk. Jag mår inte bra idag, inte överhuvudtaget. Jag är hängig och känner mig bara allmänt nere. Nergrävd under jorden, fybubblan. Jag tänker dock ta en promenad med hunden snart och sen ta mig något att äta, försöka iallafall. Jag som skulle träna idag också, men det blev inget heller. Fybubblan igen. Men imorgon ska jag verkligen försöka att inte känna av så mycket om jag mår dåligt, för för det första måste jag till skolan, känns skit att missa allting idag bara, så vill inte missa imorgon. Sen ska jag se om jag orkar träna också, lovat Johan. Vi ser väl vad som händer.

Idag är mina tankar på exakt samma ställe. Jag tänker lika mycket, om inte mer. Jag har officiellt blivit dumpad ur ingenting? Hur sjukt är inte det? Det är iallafall så det känns just nu. Dumpad ur ingenting. Men helvete vad ont det gör.
Jag väntar och ser. Jag vill inte ge upp, inte ännu..


Nu ska jag klä mig och gå ut med hunden. Vi hörs!

ÅH.

Att något så fint kan sabba något ännu finare. Jag hatade orden. Jag kan inte säga att jag inte blev ledsen. Jag blev livrädd, ledsen, tårögd och berörd. Jag blev allt man kan bli av bara blickar och några rader ord.

Jag skulle inte tänka på detta. Men helvete vad jag tänker.
Alldeles för mycket! Alldeles på tok för mycket.
Detta fick mig ur balans.
Stå med mig på jorden?
Få den att sluta snurra?
Radera de oskarpa delarna?

Godnatt.
Jag är offeciellt inte i fokus längre.

Emotionell krash till 100%!

Jag säger som förra inlägget:
Säger jag att jag inte bryr mig
då ljuger jag..

För jag bryr mig. Alldeles för mycket. Det är svårt nu, väldigt svårt. Jag orkar inte ens svära i mina meningar. Så känsloladdad är jag just nu. Jag är inte krossad, jag är mer berörd. Berörd av något obehagligt som aldrig fallit i min väg förr. Jag har alltid lyckats få napp, oftast utan ansträngning. Nu är allt komplicerat. Allting har sina delar, förr var det helheten på en gång. Den falska helheten man tror sig känna så väl.
Jag kan säga att jag känner det. Jag är det. Jag vet det.
Jag är medveten om mina sanna känslor. Och medveten om vad det kan kosta mig i slutändan. Jag öppnade min dörr för snabbt och nu står jag här. Hemlös? Känslomässigt hemlös iallafall.
Jag kan inte säga att jag inte är rädd, för allvarligt talat är jag livrädd. Jag brukar aldrig vara rädd för kärlek eller känslor överhuvudtaget. Men den senaste tiden har de spelat mig spratt, hemska fruktansvärda spratt! Jag vet inte om det är mig felet sitter i eller om jag funnit "rätt" sort? Såna som tänker efter och är säker. Som inte kastar sig in i saker utan vetskap om vad de ger sig in på. Såna människor som kan kalla sig själva - kär.
Jag är vettskrämd över vad som kan hända! Jag vill inte men jag kan ju inte heller förhindra. Jag kan egentligen bara stå och kolla på. Stå med dörren öppen och vänta på framsteg. Eller ska jag stänga den?
Jag vet inte!
Jag vet inte vart jag ska stå nu. Vart jag ska he mig. Jag vet inte om jag är kär. Jag tror inte det. Men jag känner något annorlunda. Något speciellt. Något såhär pirrande härligt, varje gång. Om jag vågar lita på den lilla känslan som gnyr vet jag inte ännu.
Jag har inte kalla fötter, allt annat än det.
Men orkar jag hålla ut? I don't know.
Svåraste senariumet jag någonsin varit med om.
Jag som brukar vara den obrydde. När hände detta? Vart är Emma?
Gosh.

Jag ville ha en blomma
Men fick en hel bukett
...

Everything but nothing

Jag kan inte säga att jag inte bryr mig.
För då ljuger jag mig själv rakt upp i ansiktet.

Det var allt jag ville säga.

Sakni.

K-k-k-kanon kväll

Igår satt jag och kliade min kära vän Pontus! Jag kliade honom såsom man kliar en katt. Han spinner såååå....
Bara så att ni vet liksom!

Igår gjorde jag mycket men ändå så lite. Kvällen började med att jag åt världens mumsigaste middag med Johan. Supergod köttfärssås och pasta som han gjort! Den var grymt god. Sen satt vi och lyssnade på musik (som vanligt hehe) sen skulle jag åka, eller han skulle. Så då kom Martin och hämtade mig i stan sen åkte vi till Själevad och hade filmkväll. Helhärligt! Helskotta vad jag saknat folket där. Det var dock bara jag, Mandus, Martin, Franz och Meurle men, ändå helkul.
Jag åkte dock hem redan klockan 11.. Tråkigt nog.
Sen när jag kom hem satt sig jag och syster bara i soffan och såg satc. Fast jag somnade efter 2 avsnitt... Sen stängde vi tvn och la oss och sov. Ida sov förövrigt i mitt rum igår eftersom båda vi är mörkrädda (vi var ensam hemma).
Riktigt härlig kväll.



I just need it.

Will it ever go back to normal?

Jag  är stressad. Jag är trött. Jag är less. Jag är vimsig. Jag är ute på helt fel köl.

Jag orkar inte ta tag i saker längre. Jag orkar inte engagera mig i något. Jag hatar att det är så. Det gör mig gnällig och tar rent ut sagt kål på mig. Jag vill ju inte vara i detta stadie längre. Jag har dock skärpt mig med försovningarna men då när jag väl sätter min fot i skolan så gör jag ingenting känns det som. Och nu sitter inte problemet i mat eller i dålig sömn. För jag sover bra, jag äter bra, jag motionerar och jag tar hand om mig, men ändå orkar jag absolut ingenting?! Jag vet inte om det har med min kropp i allmänhet att göra. Jag kanske återfått det med näringsvärderna (Mina värden var värdelösa och jag orkade ingenting). Men då var ju förklaringen att jag inte åt, men nu gör jag ju det. Jag förstår inte!

Jag känner mig förstörd.
Dessutom ser jag inte framemot saker som jag tidigare gjorde. Jag känner inte samma saker. Jag gör inte samma saker. Jag är helt fel ute helt enkelt. Och det suger. Allting suger. Jag har förvandlats till en negativ person. Vad händer? Varför händer det? Hur? Och när ska det sluta?

Bara igår. Jag tvivlade. Fy så jag tvivlade. Jag fick en tillsägelse från Micks att jag måste ge mig. För om det varit som förr,  hade jag aldrig tvekat. Men något är fel och jag är inte mig själv. Men jag ska sluta tveka, för jag vet att om jag förlorar detta kommer jag ångra mig.
Mycket sitter i rädsla. Jag är  helt enkelt rädd. Jävligt rädd. Cirkusen fortsätter..

Nu ska jag sitta här tills mamma ska in till stan och klippa sig. Tills dess ska jag sitta, bara sitta.
Hörs!

Basen till kärlek.. & dagen!

..vilket i mitt fall baseras på pojkvänner. Gör inte ett förhållande det i överlag? Klart att mina blogg handlar om ex eftersom den handlar om mitt tidigare liv och mina erfarenheter av kärlek. Och vart får man erfarenheter av? - Jo pojkvännen och exn.
Det är ju en självklarhet iallafall för mig att mina ex kommer in i mina bloggar. De är dem som gjort mig ledsen men samtidigt så lycklig. För stunden..
Jag förstår inte varför klagomål kommer om saker som gör min blogg till vad den är. Aldrig har jag fått klagomål förut på att jag talar om mina ex, jag menar, de är dem som gör min blogg.
Nu var det sagt.
Kärlek baseras på något man haft med någon. Självklart skriver jag om det om jag ser att det kan bli ett bra inlägg eller en bra berättelse. Det är ju sanningen så..



Träning, träning och åter träning. Jag har tränat rätt intensivt idag från klockan halv 5 till halv 8. Jag kände mig sjukt trött när jag kom hem men direkt man kommit in genom dörren och fått i sig lite mat var det bara att bege sig ut igen. Mor tog med mig på en promenad till konsum för att köpa dessa förbannade russin. Men promenaden var himla härlig trots att det kändes som om småspik slog oss i ansiktet hela vägen dit (Motvind och snöstorm).
Nu sitter jag här och ska snart ringa min fru, som jag förövrigt inte pratat med på 2 jäkla dagar. Tror ni jag är depp eller?

Imorgon, på torsdag och på fredag ska jag spela badmington. Känner mig faktiskt grymt pepp! Konstigt nog med tanke på att Johan inte hört så många svordomar på en och samma sag sist vi spelade.. Då kan ni ju gissa hur bra förlorare jag är. Men tills imorgon är jag laddad och redo för vinst, förmodligen.

Nu ska jag upp till mor sen ringa frun, sen kanske slå en pling till herrn.
Godnatt.

Middag hos herrn

Nu sitter jag hos Herrn. Han står och gör lasange och jag ska snart hjälpa. Jag har faktiskt diskat all hans disk idag... Sen ska vi äta sen ska jag åka hem. Min buss går 9 så får se om jag ens kommer hinna äta. Hoppas.
Idag satt jag dessutom kvar i skolan och gjorde historia och sånt. Skit jobbigt men det måste göras.

Nu ska jag hjälpa herrn med maten sen åka hem till min säng och mitt satc.

Tjo!

Ni blir min livshistoria..

Jag har en tendens att prata väldigt mycket om mitt förflutan för att folk som ska lära känna mig bättre. Det tragiska i den biten är att när jag berättar om mig själv och mitt gamla liv, kommer vare sig jag vill eller ej mina ex in i bilden. Vad jag än berättar om.. igår skulle jag berätta om en gammak kompis.. och förklara varför jag ogillar den personen nu. Då kom det: Den personen stötte på mitt ex. Säkerligen gjorde de något också, men han svek mig så mycket ändå så, inget jag bryr mig om nu direkt.
Men jag menar! Varför ska hela mitt liv baseras på mina ex? Vad hade min livshistoria varit utan dem? De har gjort mitt liv till vad det är idag?! När jag ska berätta om mina ungdoms år för mina barn kommer det bli såhär: Jag hade jätte många vänner i sundsvall och jag älskade dom (sen pratar man på massa minnen) och sen kommer avslutet= sen låg de med min kille (eller han med dem) och nu är vi inte vänner längre, typ.
Vad roligt att lyssna på.. Varför ska jag behöva dra in dem i varje liten detalj i mitt liv? Är det för att det är de stunderna jag inte kan släppa? Har de sådan stor betydelse för mig, allting de gjort och sårat mig genom alla dessa dar? Tror jag mig själv ha släppt dem och gått vidare när jag egentligen inte har det? Jag vet inte om jag ska vara ärlig.. Men det är hur som helst förbannat tråkigt att hela tiden utan medvetande dra upp sina ex varje gång man ska berätta om sitt liv.
Jag vill inte komma ihåg för jag vet hur emotionell jag blir. Jag kan ju medge att jag tänker tillbaka.. Men vem gör inte det? Vem tänker inte tillbaka på gamla pojkvänner som man älskat och hatat? Jag tänker tillbaka och ibland skär det djupt inom mig vilken idiot jag vart som stannade.
Men misstag gör vi alla.
Men jag ska försöka att skaffa mig en annan livsbild och kanske inte berätta om just de perioder som mina ex fanns i. Vilka det nu ska vara... Singellivet har inte varit min grej sen jag var 13.
Hur fan ska jag kunna undvika att mina ex kommer in i mina livshistorier när jag inte varit utan dem sen jag var 13 jävla år gammal?!
Åh vad less jag blir.
Försvinn mitt döende forntida liv och välkomna mitt nya.

Glader choklader

Igår hade jag så fruktansvärt kul. Så otroligt roligt tillsammans med härliga människor.
Min eftermiddag/kväll tillbringades först på Liquid och tacobuffén, sen vidare till nygatan och fest (dock nyktert för mig).
Och jag har fått höra hur dömande och otrevliga vi i norrland är. Hur vi ger oss på folk som visar sig inte komma härifrån. Det är lite pinsamt att vi inte är mer vänskapliga av oss.. Vad jag fick höra igår iallafall.
Men men, annars så var kvällen helt kanon. Dessutom spelade vi biljard och jag var grym, trots att jag endast gick plus minus noll. Satt alltså en, sen vita direkt efter osv. Vilket slutade med att jag och johan alltid förlorade..
Sen blev det att se någon film med Eddie Murphy (?), sen kom martin min snälla vän och hämtade mig, tack för det!
Så såg min kväll ut i stora drag. Helkul.

Nu ska jag försöka få tag i micks, vilket jag försökt med sen kl.1! SVARA KVINNA!




Jag klarar inte av att ha bilder på min bilddagbok. Så Johans bild blev offer och fick försvinna, därför får han kika fram här istället. Så.


                           Säg hej till Johan!

Godmorgon, godag och godnatt

Godmorgon.
Jag har absolut ingenting att skriva. För ingenting har hänt de senaste dagarna i mitt liv. Mina dagar består av träning, mat och sen sängen. Jag ids liksom inte engagera mig i mer. Jag är smått less på saker men ändå glad över att det blivit så.
Nu ska jag kila upp igen och föna håret och såna tjejsaker.
Vi hörs, tjing.


Baby i love you
Du är stjärnan i mitt liv
M.rietz



Nu har jag nyss tryckt i mig lite fika och varit ute med hunden. Så nu bär det av till staden för en fika med herrn. Vi hörs senare.

Hejdå.

NU DRAR JAG!

Nu drar jag min fete gump till brux för ännu fler förluster mot herrn. Men denna gång har jag iallafall inget leksaksracket som jag oturligtvis hade förra gången.. Jag skyller mina förluster på det (mitt racket).
Min nu ska ja peppa. Trots magont och sjukt ont i benen ska jag banne mig vinna en match, MINST.

Önska mig lycka till. Tjo

Suck..

Jag sitter hemma nu och mår sjukt illa. Magen vänder sig ut och in och jag har spyan i halsen. Jag vill bara lägga mig ned och dö nu. Sen ska jag träna ikväll också.. Jag orkar egentligen inte.. Men har lovat. Jag har iallafall varnat att jag inte kommer kunna prestera mitt yttersta. Åh. Dödödödödödödödö.

Hejdå nu ska jag fika och förmodligen spy ut allting.
Min mage värker!!!!

:(

Puttputtputt

Du springer aldrig ifatt när jag väl är där
Jag vill inte tänka framåt men är livrädd attt fasta här
Nu kan det va försent att säga som det är


Vi testar nya vägar som aldrig tycks ta slut




Har jag kanske rätt?
Jag ska skriva en låt! Mikaela och jag ska bli musiker och tjäna stor kova! Banne mig. Problemet är bara att det inte är det lättaste att skriva en låt utan musik eller något annat som grund. Äsch, det kommer bli kanon bra! Oseriöst och bra, det passar oss! Heja.

Nu ska jag ta en tallrik fil och sätta mig och se på made och förundras över vad jag gjort fel.
Jag är småputt. Behöver jag bokstavera? Det verkar så...

Hörs! 

Drog alla över en kam, sry.

Jag känner den person som jag skrev om när det gällde omogenheten i ung ålder. Och denna person mår inte sämre än någon annan. Jag har själv varit i botten och känt att allting vart hopplöst. Men jag fann ingen anledning att gömma mig bakom en identitet av falskhet och meninglöshet? Man kan faktiskt kämpa sig uppåt många gånger, men orkar inte anstränga sig. Visst baseras många ungdomars sådanna beteende på något värre än bara "jag-vill-vara-cool"- trycket, det är jag också medveten om.
Men ibland finns det ingen anledning att gömma sig bakom namnet fjortis bara för att känna sig märkt som någon. Man blir inte mer tack vare uppmärksamhet. Även om det kan kännas som så många gånger.
Jag baserade min berättelse på en person jag mycket väl känner och anser genomgått en helkonstig förändring bara nu de senaste åren. Och där handlar det inte om olyckligt liv eller hemska upplevelser. Där handlar det helt enkelt om bekräftelse att vara någon, att synas och höras, att finnas och upptäckas. Så mycket riktigt har du som skrev kommentaren helt rätt, många gånger är det baserat på mer än bara grupptryck.

Jag drog alla över en kam och ber om ursäkt. Jag kan egentligen bara skriva om mina tankar om den person jag faktiskt känner. Resten av stans ungdomar som röker på och super skallen av sig kan jag inte skriva om, för jag vet inte bakgrunden. Förlåt.


VÄRK!

Jag har värk, i hela min kropp! Jag tränade tills jag nästan såg ljuset igår.. nämen, kändes som det iallafall. Idag känner jag mig inte på träningshumör och Frida kanske inte ens har tid att träna med mig, så jag kanske tar en paus idag och vilar mig. Imorgon ska jag trots allt spela badmington igen., dubbel med Johan, Fredrik och OP. Jag kommer troligtvis vara sämst. Men någon ska vara det också antar jag.
Men jag är osäker i om jag verkligen ska skippa träningen idag. Kanske ska man gå och cykla i 20 minuter och kanske köra lite magövningar och sen hem? Då har jag iallafall gjort något idag. Ska ju faktiskt vila hela helgen så.

Jag kunde inte skrattat mer igår kväll när min far kom in med en lapp om sina tatuerings berättelser. Berättelsen om hans grodtatuering är fortfarande bäst! Jag skrattade så jag blev tårögd. "Då såg jag en bild på en cool groda med rödrandig tshirt och keps som jag bara måste ha!"! Hur kan en groda med keps och rödrandigtröja vara cool? Allvarligt? Men grymt kul var det.

Nä nu måste jag fortsätta jobba med artikeln och analysen.
Hörs.

Tröttare än tröttast

Jag har aldrig någonsin varit med om att vi haft sådan jobbig idrott! Körde hinderbana kombinerat med styrka. Dock var det sjukt roligt och man känner sig jäkligt duktig nu i efterhand. Dessvärre är jag inte speciellt pepp på kvällens träning tillsammans med herrn, men ska göra mitt bästa. Först ska vi köra ca 1 timmes styrka sen 1 timmes badmington. Plus att imorgon blir det 3 meny pass med Fridi som jag ska orka. Jag kommer inte kunna gå i helgen.. Någon som har lust att soffligga hela helgen med frukt och grönt och en härlig film?

Jag känner att jag kommit igång med träningen och fått tillbaka min motivation nu. Mycket tack vare Fridi som tränar med mig, och herrn såklart. Jag tror bannemig att sommarens mål kommer uppnås - beach kropp.
Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge! We'll see.

Nu ska jag pallra mig till bussen och åka hemåt. Vi ska göra artikeln men jag måste intervjua min pappa så fick åka hem. Så nu lämnar jag dig min kära data. Hörs.

The Perishers - My heart

It's my heart you're stealing
It's my heart you take
It's my heart you're dealing with
And it's my heart you'll break

It's my heart you're taking
It's breaking bit by bit
It's my heart you're dealing with
But you don't know about it

Jag känner ingenting.


Wrong, so wrong

tölptölptölptölptölp
Så felfelfelfelfelfelfelfelfeeeeeeeeel
Allting är bara såså fel.

Varför ska jag hamna där mittemellan? Jag kallar det något eller ingenting. Jag smusslar inte med det tills det rinner ut inför allmänhetens ögon. Så, antingen görs ingenting eller så görs någonting..
En mening eller ett ord. En vink eller en gest.

Nu tänker jag sätta mig och spela www.hotel626.com i min ensamhet och dö för en stund.
Skrikande döda barn och mörka korridorer, just vad jag behöver just nu.

..eller din famn..


Don't get it.

Jag förstår inte. Varför skulle jag driva en blogg om det inte var mina egna ord? Varför skulle jag skriva saker som jag stör mig på och bokstavligt hatar om jag själv gör så? Jag skriver min blogg med mina egna tankar och åsikter. Ingen annans. Varför skulle jag göra det? Varje människa som driver en blogg skriver om sina egna tankar och åsikter. Skulle jag vara ett undantag? - Nej.
Det är dock inte alla dagar man själv kan hålla med sig själv om vad man skrivit. För man tänkt djupare.. Men det är fortfarande mina åsikter. MINA.
 
Vad är problematiken med min blogg för vissa? Dem som bara ska klaga och påstå att mina åsikter inte kommer från mig, varför läser ni? Alltid bra med kritik men när det ska börjas och frågesättas kring om det verkligen är jag som skriver typ.. Då känns det som det är dax att avrunda och hitta en annan blogg att läsa. MIN åsikt.



Det fortsätter.
Och en plågsam mardröm gjorde inte saken bättre.
Nu står jag här igen. I denna förbannade ruta 1.
Lika orolig som innan. Om inte mer..

Vad händer..

Vad händer med ungdomen?

Jag fattar inte! Jag blir rent ut sagt förbannad. Sex, alkohol, droger. Vad vill små 13 åringa ungar med det att göra? Skriva ut allt de gjort på en offentlig hemsida och "skryta"? Är det verkligen något att skryta om att man legat med 5 stycken när man är 14 år gammal? Titta här (ha i bakhuvudet att personen är 14):
48. Gången du var hög? hehehe, (A)
56. Hångla eller ha sex? hahaha, sex!! :D
22. Hur många har du kysst? ofta man räknar?
76. Gånger du har haft minnesluckor? Typ 3.
77. Gånger du varit hög? 1
73. Personer du hånglat med under en 24-timmars-period? 2 högst, elelr va?
92. Vill du helst göra nu? knullaaaa, 8) och dricka varmchoklad med grädde

Vad är detta?!
Ska verkligen världens unga tjejer bli såhär? Det finns så många fler än vi tror som röker på och håller på med droger och liknande i 13-14 årsålder. Finns yngre också.. Det är sjukt. Det är vidrigt och känns helt overkligt.
Jag är 17 och kan räkna de personer jag kysst. Jag kan helt ärligt säga att jag aldrig varit hög och är dessutom helt emot rökning överhuvudtaget. Jag har aldrig haft en minneslucka och jag har druckit i fler år än denna person här ovan. Jag fattar inte vad som händer med världen. Varför sprit och droger och liknande måste ha en sån stor roll för att folk ska känna sig "stor" och "vuxen". I helvete att man blir bättre på något vis genom att röka på och knulla alla i Örnsköldsvik. Varför tänja på gränserna så förbannat?
Jag förstår inte heller varför man måste visa människor och vara så offentlig med det som egentligen inte är bra! Varför skriva ut om hur många gånger man varit hög? Tänk ett steg längre. Hade jag brytt mig mer om denhär personen hade jag genast ringt föräldrarna och berättat. Men jag anser faktiskt att är man så dum i huvudet som förstör sitt liv på dethär viset får man skylla sig själv. Ni som inte tänker mer på eran hälsa och på ert framtida liv kan lika gärna dö ung. Ni förstör eran barndom och dessutom er själv.
När ni blir äldre och tänker tillbaka på när ni var 13-14 år gammal, är det verkligen detta ni vill se? Är det detta ni vill komma ihåg från er "barndom"? Tydligen.

Jag vet att jag inte borde lägga mig i men jag blir så förbannad på vad folk gör med dem själv i sånhär ung ålder.
Jag är så glad att min syster är som hon är. Hon är den hon är, ingen annan. Jag älskar dig!


Alla vill vi ha respons

Varför skriver man blogg när man inte får ett ord i respons? Det är inte kul att skriva när människor läser men man vet inte om man har deras samtyckte eller ej i det man skriver. Att man skriver en blogg är oftast för sin egen skull men många gånger vill man veta vad andra förutom en själv tycker om vissa saker. Jag vet min åsikt men inte andras. Att kärlek, sex och förhållanden är något som är såååå stort och kan skrivas hur mycket om är ett faktum. Och alla vet vad jag tycker, men jag vet inte vad ni tycker. Kanske ser ni mig som en idiot. Kanske som en förebild. Kanske som en nobody. Kanske som en somebody. Jag vet inte, för jag får ingen respons.
Jag tänker inte tjata mig till kommentarer. Jag vill bara göra det klart att en blogg är roligare att driva när man får respons eller kritik för det man säger.

Det tror jag alla bloggare tycker. Privata bloggar som proffesionella bloggar.
Alla vill vi ha respons i våra ord.

Så nu var det sagt också.

Känslan är ingen grund

Varför kära ned sig i något man inte känner? Något  okänt. Något man inte beträtt ännu. Ett obemannat skepp.
Är de personliga delarna viktigast? Är de "lära-känna"-parten som är den avgörande delen? - Ja. För mig är det så.

Det går inte att bygga upp en framtid med en person man inte innan lärt känna. Man vet aldrig vem en person är helt och hållet. För en vän och en pojkvän har inte samma egenskaper i dessa två olika sammanhang. En kompis beteer sig inte på ett "pojkväns"-vis och viseversa. Och därför är det viktigt att ha en grund på den man planerar något större med. Man kan inte kasta sig in i något utan att veta vem personen är. Att upptäcka en skavank eller en brist hos en person är bara en posetiv del det hela. Det visar en personlig bit ur den personens personlighet. Det visar vad man har att vänta sig i slutändan, ungefär.
Därför anser jag att det är viktigt att veta vilken mark man ger sig in på och med vem.
Jag har aldrig lärt och känna en person helt innan jag börjat ett förhållande med den. Och på vår väg fick jag se både det ena och det andra. Otroheter och svek. Oärlighet och bråk. Så såg det ut när mina förhållande var väg att avrundas. Allt pågrund av att jag inte lärde känna den jag hade med att göra innan jag blev "kär". Jag blev alltså kär i någon jag inte kände. Och ärligt, hur dumt låter inte det? Det är just därför jag nu på senare tid insett att inte bli kär i handlingarna utan i själva personen.
Visst kan man bli kär i själva handlingarna för stunden. Men det är inget man kan ha som en grund till något större. Det är faktiskt inte mer än vad det är - En känsla.
Men jag har fastnat i den fällan alltför många gånger och baserat hela mitt förhållande på den känsla. Jag kallade mig därmed kär.. I vad, undrar jag då? I personen eller i handlingen? Jag kände inte personen.. Vad var jag då egentligen kär i?
Stor fråga utan svar.
Men jag har givit mig själv ett löfte om att aldrig kasta mig in i något jag inte är säker på, igen.


I vissa fall kan dock en känsla förklara mer än en hel livshistoria.

Jag vill ha brister inte perfektion

Varför blir vi misstänksamma när allting är perfekt? Om ett förhållande inte har ett problem är det ändå något fel - Det är för perfekt för oss. Men när problemen kommer ger vi efter eller ger upp helt. Måste saker vara komplicerade för att vi ska stadga oss? Måste vi finna brister i de personer vi träffar innan vi kan lita på att det inte försegår något skumt i hans bakgrund? Det finns ingen perfekt men kan vi inte njuta tillsdess problemen kommer sen se vart vägen bär därefter?
Kärlek ska aldrig gå lätt, det är något man lär sig i unga dar. Men måste det alltid finnas ett hinder innan vi kan fortsätta mot "leva-lyckliga-i-alla-våra-dar"-senariumet?
Eller är det bara jag som känner såhär? Är det bara jag som måste finna ett hinder innan jag kan fortsätta mot det perfekta? Jag har aldrig gjort detta förr.. Aldrig velat se bristerna hos killar. Men ser vi dem inte i början, blir vi sårade i slutet. Eller?
Jag har funderat över just det. Är en kille utan brister något  man vill eller kommer kunna lita på? Det finns ingen perfekt person även om vi önskat så. Jag har funnit de "perfekta" killarna så många gånger och jag har aldrig velat se deras brister. Men alltid när jag suddat ut de små skavankerna som försekommit så märker jag att i helhet har de varit allt annat än perfekta! Antingen är de oärliga eller otrogna.

En liten skavank kanske kan leda till det perfekta? Vad vet jag, jag är bara 17.. Min tid kommer den också.



Hon vet vad jag känner när jag inte själv kan beskriva känslan.
Hon är min andra halva.


Hos Fridi

Sitter hos Fridi nu. Hon diskar och jag sitter här med datorn i knät och lyssnar på MTV. Vi ska snart göra köttfärssås och sen ska vi dra och träna! Vi har båda träningsvärk sen gårdagen.. Men idag blir det först uppvärmning, sen ett step pass sen avslutar vi med core menyn! Heja oss. Vi ska vara klar med våra beachkroppar innan sommaren iallafall. Nu har vi iallafall varandra på gymmet och slipper träna ensam! Så jag antar att vi säger, NU BÖRJAS DE.

Hejhå nu ska jag hjälpa flickan med käket.


Dataförbud?

Förälskad i jakten efter kärleken.
Aldrig någonsin fått kämpa, förrän nu.



Jag har dataförbud. Låter väldigt old men så är det ibland. Jag har dock inte gjort något dumt, utan vi gör såhär för att bara umgås som en hel familj ibland. Nu måste jag kila upp sen gå ut med hunden.

Ring mig gärna.

Årets första skoldag

Du beträder en mark som för dig är helt ökänd.
Gör dig inte för hemmastadd för du vet inte vart vinden kan bära.
Ta dig inte vatten över huvudet innan du vet.
När du minst anar det vänder allting tvärt.



Sitter på skolan nu och gör/gjort multimedia. Jag har tagit en paus nu för att skriva ett obetydelsefullt blogginlägg utan någon som helst mening. Men hur som helst, idag är första skoldagen på det nya året och visst känns det okej eftersom nu får man in en dagsrutin igen. Men samtidigt känns det väldigt jobbigt med de tidiga mornarna och de ännu tidigare nätterna. Men rutinen kommer komma igång rätt snabbt tror jag, om inte, tänker jag ändå kravla mig upp för nu ska jag 
bannemig inte försova mig mer!
Efter årets första skoldag tänker jag pallra fläsket iväg till gymmet och träna med Fridi och Josef! Ska bli riktigt skönt att äntligen komma igång och sätta lite fart på "få-bort-allt-överflödigt-fett"-processen! Nu tänker jag inte ge upp, inte denna gång! Jag har tre månader kvar men om Fridi fortsätter träna så ska jag försöka träna till iallafall sommaren. Sen säger jag troligtvis upp det.
Nog pratat om obetydliga saker. Nu tänker jag återgå till vår samlingsplats - Skåpen.
Vi är nästintill osynliga nu för tiden, vi Mp2or.

Se mig aldrig i ögonen igen.
Det tär i mig.
Det tär.

Bygg min stadiga grund

Orden fick mig på fall
Nu står jag inte på någon stadig grund längre
Jag vinglar ur bild och är härmed ur fokus för tillfället
Du ser mig inte, du känner mig inte
Du vet inte vem jag är och inte heller jag

Ta tillbaka orden eller fortsätt till hela meningar
Min grund ska byggas upp
Med hjälp av orden kan den bli byggd
Med ärlighet kan den förbli stående

När tas jag som huvudobjekt igen?
När blir jag åter satt i fokus?

Bilden är suddig i mitt huvud
Men i verkligenheten är den så mycket suddigare

Words or sentens
True or false
We got a problem


Fixerad..sexuellt?

Jag har funderat och funderat om jag verkligen ska skriva detta. Anledningen till att jag tvekat är att det får mig framstå som player. Men det är troligast för att jag har sådan stark känning kring just det här ämnet. Det är så viktigt för mig att det också är den största delen jag saknar såhär efteråt. Låt mig kallas sjuk eller dum, kanske till och med idiotisk men hur man resonerar och känner kring vissa saker går ibland inte att styra.
Saken är den att i efterhand när jag dumpat/blivit dumpad känner jag mig glömd. Men det är inte det största problemet. Det är det sexuella. Att jag förlorar det intima med den personen. För där vet man helt klart att man delat något speciellt. - Ja, sex är för mig något viktigt.
Att veta att någon annan har den plats på andra sidan sängen om nätterna tär i mig. Jag är väldigt fixerad i det sexuella och anser det väldigt viktigt i ett förhållande. Kanske så pass fixerad i det att jag inte kan släppa att det också är något som "förs" vidare? Som förhållanden. Det är något man ska gå vidare ifrån när det är över. Men i vissa fall är det inte lika lätt. Kanske hade man den där extra kontakten med varann att allt, inklusive sex blir naturligt och bara flyter på? Eller kanske sexet är så pass bra att man inte vill gå vidare ifrån det? Kanske är man så djupt förälskad i personen att man använder sexet som ett "Stanna-hos-mig-för-jag-är-bra-i-sängen"-hot?
Att bli fixerad i det sexuella är något jag snackar med andra om också. Och det är inte ovanligt. Jag antar att en del känner som jag - Det är svårt att släppa taget om något så speciellt och intimt.
Dock kan fixeringen leda till situationer man inte vill ta kontroll över utan bara låter det ske för att det känns som "det enda sättet". Sex är inte en utväg ur någonting. Det kan inte göra två omaka pusselbitar perfekta ihop. Låt aldrig sex bli ett vapen - Njut av det när du väl har det istället.

Människor gör dumma saker sexuellt för att rädda något som redan är krashat - Tro mig, jag känner den typen av människa alltför väl.

Face it, we love it

Vad gör en blogg speciell? Framgångarna inom bloggandet verkar gå inom Modet och skrivandet om sitt liv och sitt dagliga görande. Men det jag inte förstår är varför folk tycker det är intressant att läsa om folks liv och deras daylie bases egentligen. Vad är så intessant med att läsa om en stortstads fjolla som inte har ett uns om verkliga livet? Jag vet att många läser alla dessa skandalbloggar för att de är så dåliga. Men jag undrar ändå - Varför lägger vi ned tid och läser sånt vi ändå bara klagar på?
Varför låter vi inte skandal drottningarna vara och läser något som gynnar oss eller som faller oss i smaken? Vet ni vad jag tror? - De bloggarna som är "normala", är inte lika "spännande". Vem gillar inte synen av en skandaldrottning som gör bort sig inför halva Sveriges befolkning? Genom en blogg, genom en tv-såpa, vad som helst. Face it people, vi älskar skandalerna. 

Men tänk lite längre.. Är det själva bloggen eller perspnen bakom dem vi klagar på? Skulle vi reagera på samma sätt jämtemot Blondinbellas ibland så dumma åsikter om det var en helt random tjej som skrev exakt samma sak? - Jag tror inte det. Men det är bara vad jag tror.
Vi älskar skandalerna och de ibland mindre kloka storstadsfjollorna.
Världen är bra skum egentligen...

Obeträdlig mark?

Är ex en sorts obeträdlig mark? Är det ingen chans att man kan återbilda ett starkt vänskapsband med ett ex? Eller är det bara till att inse faktum att det bara finns en gång? Enda gången gilt?
Varför är det så i många fall - Mitt fall.
Jag hade vänskapsband med personerna innan jag blev kär. Sen när kärleken dog ut dog även den grundläggande delen - Vänskapen. Jag förstår inte varför. Jag har försökt men ibland verkar ödet inte vilja att jag ska ge mig in på den sortens fält igen. Som att när man ska till att skicka ett sms med Gott Nytt År till ett ex, så finns inte personens nummer. Såna saker, är det ödet som ber en att lägga band på sig och gå vidare? När man ska till och skriva ett vänligt Hej på msn inser man att man tagit bort personen av ren ilska under uppbrotts-perioden.
Men idag ångrar jag mig..  Alla har vi gråtit under ett förhållande. Alla har vi blivit sårade. Jag lite mer än andra kanske. Men jag var fortfarande kär, ska det bara kastas i sjön?
Ska vi låta våra minnen flöda iväg genom fönstret bara för att "ex är obeträdlig mark"? Ett ex är ingen utomjording?! Det är en människa! En människa som vi älskat och av olika anledningar tappat/gjort oss av med. Men vi måste se mellan raderna och bakom hatet: I stundens hetta fick vi det vi ville - Kärlek.
Tänk på det innan ni kastar bort personer som älskat och älskats av.

Vissa har sårats mer och inte vill se tillbaka - Glöm vad jag nyss skrivit då. Jag riktar mig till folk som bara skiter i deras ex för att göra't. För att finna nytt och anser att de gamla är obetydligt. Det gamla är alltid lika betydligt - För det är samma som det nya, bara från en tidigare tid.

Där någonstans finns det en gräns

Förstår inte folk själv när deras sätt blir en aning överdrivet? När de borde tänka på att behärska sig för att inte bli ratad.
- Vissa människor har inte den självbehärskningen att själv kontrollera en viss situation från att gå i krash.

Påfrestning gör inte en person mer attraktiv. Visst kan det kännas som om en självsäker och utåt personlighet ska gå hem. Men en viss gräns går det alltid att sätta. Ett sms stup i kvarten eller ständigt tjat om ens uppmärksamhet är inget bra altenativ när man ska göra ett bra intryck. Alltid går det att dra ner på charmen och satsa på den lite med självkontrollerande personligheten. Allting behöver inte dansa fram som på rosor. En tagg här och var finns det alltid, vilket är ett tecken på - nu får det räcka, för en stund.
Det behöver inte menas med dagars avtagande. Men bara en stunds lugn. Annars är det stor chans till att bli ratad.

Har ni inte någongång känt er ovanligt självsäkra för att ni klarade av att ta kontakt med den där killen ni träffade på en fest häromdagen, redan dagen efter. Han är till och med flera år äldre. Det kändes bra, så pass bra att du bestämde dig för att skicka ett sms samma kväll också, och ett till dagen därpå, samt ett till lite senare på dagen, sen ett till.. sen några fler. Det ser inte bra ut, men kändes. Självsäkerhet är väl posetivt? - Ja, om man kan kontrollera den.
Får man ett svar som ser ut såhär: Inget.  tillbaka på frågan: vad gör du? - Så är det ett tydligt tecken på att den du smusslar efter anser dig som ett irritations objekt eller helt enkelt bara inte har tid för stunden. Se det inte som att du blivit ratad, se det som att du måste behärska dig. Låt killen visa tankarna och slippa dig ett tag. Kontroll övervinner självsäkerhet i långa loppet. Men säkerheten behövs, väldig mycket. Men sätt en gräns innan det gått för långt.

Jag är själv den där påfrestande personen. Jag försöker behärska mig många gånger utan synliga resultat - Jag har blivit ratad hur som helst.
Det är inte trevligt, men lite självbehärskning och kanske till och med den "Svårfångade"-stilen går man oftast hem, hos någon. Att visa sig lite svår att komma inpå är alltid ett bra. Både för att själv dra ned chansen på att bli utnyttjad samt att inte visa sig som ett lätt byte.
Nu har jag sagt mitt. Nu er det er tur att avgöra om mina åsikter är rätt eller fel.

Ingen går säker inom kärlekens banor.
Inte ens kärleken själv.


Älskades röst räddade min dag

Åh. Nu är min dag räddad. Min älskade ringde mig och jag kan inte förklara hur skönt det var att höra hennes röst! Efter nyårs rabalder och min plötsliga hemförd trodde jag att jag fått bita i det sura äpplet och i bitterhet ha en arg bästa vän på andra sidan skogen. Men ack sådan tur jag har! Hon är verkligen älskvärd uti fingertopparna. Inga sura miner och inga plötskommande gräl.
Men så jag saknar henne. Det är hemskt. Att bara ha henne i Övik, nu såhär, dessa dagar. Kunna skratta, prata, busa fritt. Utan att känna att man måste hålla sig inom en viss gräns för att inte "vara till besvär". Så skönt att du är hemma, men så jävligt att du snart åker! Vi får räkna dagar, timmar, minuter och varje jädra sekund. Det är inte långt kvar, 2 månader, 8 veckor och en hejdundras massa dagar. Men vi fixar det! Jag längtar så att jag spricker.

Du är en pärla.
M.rietz.


GOTT NYTT ÅR

I stundens hetta kan allting hända
Med alkoholen blir det knappast bättre

Damer och herrar
En glad nyårspartare med någon randoms keps.
(Ska man bli/känna sig vackrare när man är full? - Jag har överbevisat den teorin iallafall. Man blir inte snyggare, snarare tvärtom)



Vad säger man om inte
GOTT NYTT JÄKLA ÅR


Gårdagen - Dagen

Gårdagen var helt perfekt.
Vi var i björna i en lokal. Massa folk, runt 20 stycken. Lagade god mat, trerätters och en välkommsdrink på det. De folk som gjorde maten ska ha en stor eloge, för den var super god! Sen började de smådrickas och efter varmrätten körde jag och massa andra nått spel där man skulle snurra en grej och då stannar den på en speciell bokstav. Då ställer någon en fråga, tillexempel: Säg ett landskap eller en värlsdel på (den bokstaven du fick). I mitt fall fick jag O och svarade genast lite snabbt: Oslo!!!!
Jag kände mig ganska så korkad. Men jag varnade dem, jag är verkligen hisserligt dålig på geografi. Fybubblan.
Jo, sen blev det mer drickande, och mer drickande och mer.. nä, blev det inte alls. För jag märkte att ungefär 4 av mina cider inte var där. Jag hade en kvar när jag druckit ca 5 och bjudit bort en. 6 stycken fattas ur väskan.. Sånt är ganska irriterande. Men min kväll blev bra lyckad ändå, härliga människor och ja, allting var perfekt.
Sen blev det såklart en massa dans och massa skoj! Och det kom mer människor mot slutet också. Men helhärligt var det, verkligen helhärligt.
Vill tacka Elin och Cornelia som bjöd mig. Så sjukt rolig kväll.
Och dessutom tacka Mickes pappa som körde hem mig inatt till Hörnett. Vad du än heter, tack!



Idag dessvärre tror jag att jag har feber. Min hals gör ont och har huvudvärk. Dock inte bakis som jag trodde jag skulle vara. Var väl lite illamående i morse men gick snabbt över efter ett glas vatten och en stunds soffliggande.
Sen ringde min kära vän Davido och berättade om sin fasansfulla kväll med minnesluckor och lite pinsamma fyllesituationer. Stackarn hade ångest. Baby det ordnar sig, skratta åt det istället.
Sen vart det bara mer soffliggande och tillslut somnade jag. Lite yr i bollen blev jag ett tag och kändes nästan som att fläskfilén från gårdagen skulle komma upp, men den stannade kvar, som tur var.
Sen ringde Herr Gustafson och underhöll mig. Riktigt trevligt. Han ska göra snittar till mig när han kommer hem från storstaden. Har hört så mycket om dessa snittar att jag tyckte det var min tur att prova dem. Hoppas på det bästa!
Nu börjar jag känna att jag inte kan sitta här längre. Min mage börjar vända sig ut och in och mitt huvud är inte där det ska. Jag är yr och illamående och varm. Detta vådar inte gott. Ha ett fortsatt trevligt lov alla, jag finns i sängen med en kopp varm te. Slå min en pling.

Kolla på denna, Herrn skickaden den till mig nu.
Jag sitter här helt bölig. Så himla fin.



Åh.

RSS 2.0