Att något så fint kan sabba något ännu finare. Jag hatade orden. Jag kan inte säga att jag inte blev ledsen. Jag blev livrädd, ledsen, tårögd och berörd. Jag blev allt man kan bli av bara blickar och några rader ord.

Jag skulle inte tänka på detta. Men helvete vad jag tänker.
Alldeles för mycket! Alldeles på tok för mycket.
Detta fick mig ur balans.
Stå med mig på jorden?
Få den att sluta snurra?
Radera de oskarpa delarna?

Godnatt.
Jag är offeciellt inte i fokus längre.