Ni blir min livshistoria..

Jag har en tendens att prata väldigt mycket om mitt förflutan för att folk som ska lära känna mig bättre. Det tragiska i den biten är att när jag berättar om mig själv och mitt gamla liv, kommer vare sig jag vill eller ej mina ex in i bilden. Vad jag än berättar om.. igår skulle jag berätta om en gammak kompis.. och förklara varför jag ogillar den personen nu. Då kom det: Den personen stötte på mitt ex. Säkerligen gjorde de något också, men han svek mig så mycket ändå så, inget jag bryr mig om nu direkt.
Men jag menar! Varför ska hela mitt liv baseras på mina ex? Vad hade min livshistoria varit utan dem? De har gjort mitt liv till vad det är idag?! När jag ska berätta om mina ungdoms år för mina barn kommer det bli såhär: Jag hade jätte många vänner i sundsvall och jag älskade dom (sen pratar man på massa minnen) och sen kommer avslutet= sen låg de med min kille (eller han med dem) och nu är vi inte vänner längre, typ.
Vad roligt att lyssna på.. Varför ska jag behöva dra in dem i varje liten detalj i mitt liv? Är det för att det är de stunderna jag inte kan släppa? Har de sådan stor betydelse för mig, allting de gjort och sårat mig genom alla dessa dar? Tror jag mig själv ha släppt dem och gått vidare när jag egentligen inte har det? Jag vet inte om jag ska vara ärlig.. Men det är hur som helst förbannat tråkigt att hela tiden utan medvetande dra upp sina ex varje gång man ska berätta om sitt liv.
Jag vill inte komma ihåg för jag vet hur emotionell jag blir. Jag kan ju medge att jag tänker tillbaka.. Men vem gör inte det? Vem tänker inte tillbaka på gamla pojkvänner som man älskat och hatat? Jag tänker tillbaka och ibland skär det djupt inom mig vilken idiot jag vart som stannade.
Men misstag gör vi alla.
Men jag ska försöka att skaffa mig en annan livsbild och kanske inte berätta om just de perioder som mina ex fanns i. Vilka det nu ska vara... Singellivet har inte varit min grej sen jag var 13.
Hur fan ska jag kunna undvika att mina ex kommer in i mina livshistorier när jag inte varit utan dem sen jag var 13 jävla år gammal?!
Åh vad less jag blir.
Försvinn mitt döende forntida liv och välkomna mitt nya.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Det enda du pratar om i din blogg är dina ex

2009-01-20 @ 16:14:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0