Åh. Nu är min dag räddad. Min älskade ringde mig och jag kan inte förklara hur skönt det var att höra hennes röst! Efter nyårs rabalder och min plötsliga hemförd trodde jag att jag fått bita i det sura äpplet och i bitterhet ha en arg bästa vän på andra sidan skogen. Men ack sådan tur jag har! Hon är verkligen älskvärd uti fingertopparna. Inga sura miner och inga plötskommande gräl.
Men så jag saknar henne. Det är hemskt. Att bara ha henne i Övik, nu såhär, dessa dagar. Kunna skratta, prata, busa fritt. Utan att känna att man måste hålla sig inom en viss gräns för att inte "vara till besvär". Så skönt att du är hemma, men så jävligt att du snart åker! Vi får räkna dagar, timmar, minuter och varje jädra sekund. Det är inte långt kvar, 2 månader, 8 veckor och en hejdundras massa dagar. Men vi fixar det! Jag längtar så att jag spricker.

Du är en pärla.
M.rietz.