Kärlek, trots allt.

Okej. Min hund är kanske inte hemskare än någon annan hund. Bara att jag tar problemen mer allvarligt än många.
Och vaktbeteendet är det värsta. Idag, efter en timme, hade vi ännu inte fått honom att släppa fixeringen kring Gizmo och pinnen han lekte med. Loco morrade, drog, skällde och vid ett tillfälle högg han mot tränarens hand. Lite läskigt, men i det tillståndet bryr han sig inte om något annat än att komma fram till "målet".
Efter en timme kunde han nästan helt lugnt gå i närheten och inte bry sig om Gizmo och pinnen. Det tar tid, och kräver massa tålamod! Helt galet.

Allting kommer fixa sig tillslut, för jag är bra mycket envisare än hunden och vem vill inte ha en balanserad hund? Jag vill ha det och tänker, tillslut, ha det också!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0