Jag kommer nog aldrig hundra procent lita på att jag aldrig kommer bli begragen igen. Det finns alltid inprintat i mitt huvud att aldrig känna mig helt säker på någonting, för vad som helst kan hända. Jag har byggt upp en mur sen den dagen jag insåg att jag blivit bedragen för första gången. De kommande gångerna jag blev bedragen blev inte lika dramatiska för i mitt huvud visste jag att "Det kommer hända igen". Jag har aldrig slutat tänka så sen dess. Det kan hända igen och jag försöker inte lura mig själv genom att förneka det.
Egentligen vet jag hur jävla dum i huvudet jag är. Hur sjuka mina tankar är och hur idiotisk jag är som utsätter den person som värdesätter mig högre än allt, för detta.
Men OM. Om jag blir bedgragen igen då. Om. Slutar jag tänka, för mig, logiskt, kan hela jag gå sönder. Brytas ner och gå igenom samma jävla visa igen. Bygga upp nytt förtroende, igen. Därför har jag aldrig släppt tanken av att det kan hända igen.

Men för en gångs skull känns saker och ting rätt. Som om det kan bli bättre. För för en gångs skull under en jäkla lång tid, har jag faktiskt börjat tvivla på att det faktiskt kommer hända igen. Även om jag ständigt är orolig är det ändå något som säger att det aldrig skulle kunna hända. Min Pontus, nej. Min bättre hälft är bättre än så. Men ja, tankarna finns alltid inprintat, dock så håller jag dem för mig själv så gott det går numera.
Jag tänker inte riskera att förstöra något underbart, pågrund av något inprintat årstals gammalt skit. Även om det fortfarande gör ont, så nej.