Jag har världens finaste lilla familj. Helt sinnes. Varje gång jag är arg, är min bättre hälft lugn. Varje gång jag är ledsen, är han tröstande. Varje gång jag är anklagande, är han förstående. Varje gång jag är fel, är han rätt.
I ett och ett halvt år har han varit rätt. Det är svårt att uppskatta då man inte förstår att det är för en själv han gör det. Han är rätt för att han vill. Han är rätt för mig.
Jag har svårt att ge igen med samma mynt, då jag helt enkelt är fel.

Jag kan inte spela tillbaka och inte heller snabbspola. Du är alltid rätt och jag är ledsen, men jag kommer alltid vara fel.

Jag älskar min lilla familj här på Svedjeholmsvägen. De är dem som ger mig orken att bli bättre, kanske halvbra. Fan vad jag älskar er.