Jag har ett helt kapitel av mitt liv här i min blogg. Ett kapitel som jag vill glömma för att jag inser när jag läser texterna hur jävla blind jag var. Hur osynlig mina riktiga och förnuftiga känslor var även för mig själv.
Jag såg inte vad som var fel. Att ständigt vara tillags, vara där när jag behövdes (aldrig på mina villkor), komma hit och dit, fluffa kuddarna exakt som begärdes. Ni fattar? Jag var en slav i jakt på fördömd kärlek.
Redan i förhand fanns det inte en fis i rymden på att det skulle bli mer än vad det var - ingenting.

Därför, mina vänner, ska ni ta steget ur det ni ger er in på för hårt. Ibland ska man inte lyssna på hjärtat, för även det kan spela spratt. Hjärnan och sunft förnuft är ofta lika viktigt!

Om ni klickar runt på min blogg kommer ni, cirkus ett år tillbaka, hitta dikter om hur allting suger, hur osäker jag är, hur jobbigt allt kändes. Och vet ni? Det var perioden jag försökte hitta kärlek. Ironiskt och komiskt..och jävligt sorgligt, haha.

Förresten, jag ska försöka hitta bilder från tidigare år och lägga upp! Så håll utkik! Och ni, FRÅGA PÅ. Jag har som sagt frågestund!