Varför blir vissa människor så hemska när de älskas "för mycket"?
Varför känns det som om komlimanger, fina ord, söta överasskningar inte biter lika emotionellt när man varit med i leken ett tag?
Jag älskar komplimanger. Kände/känner mig som världens finaste när p sa att han älskade vad han såg. 
Men ibland är 50/50 av komplimangerna som luft för mig. Säger han eller vem som helst: Vad fin du är. Svarar jag: Nä. Eller tänker: Han/hon ljuger.
What's up with that?

Någonstans vet jag och fler som kanske känner som jag, att vår partner tycker vad han/hon säger. Varför annars säga så?
Sen, det värsta jag och troligtvis fler med mig tycker är att en person med dåligt självföretroende är jävligt oattraktivt. Det ska vara lagomt.
Ibland tror jag att man behöver stå framför spegeln och säga till sig själv att man är vacker. Bara inse för någon sekund att man duger.
Kanske låter det otroligt löjligt men jag tror man behöver det.

Nä. Ikväll ska jag smörja in mig, raka benen, vara iklädd mitt söta nattlinne och fan vara världens snyggaste flickvän (trots min finne i pannan.....)

Hej.