Jag har ett problem. En människa som inte släpper taget. En människa som om och om igen försöker få mig att se bakom fasaden till hans "bättre". Jag har försökt vara hans vän men idag tog det stopp. Jag tänker/ska/vill inte ha honom i mitt liv. Jag är en sådan tjej som inte kan vara vän med ett ex. Men denna gång försökte jag faktiskt, för jäves! Men nu inser jag, jag vill inte ha honom i mitt liv. Speciellt inte när jag behövde en hjälpande hand och han finner en lucka i att kunna lägga in en "stöt". Idiot.
Jag älskar Pontus och inga ord, inga förändringar, inga försök skulle kunna få mig att ändra mig. Han har förändrat mitt liv mer än vad jag trodde en människa kunde, på egen hand.
Jag blir förbannad på denna människa. Så jävla förbannad! För det första att han stöter på mig när han är förlovad och för det andra att han stöter på mig när jag sitter och gråter och vill prata ut med någon. Jag må vara killens största kärlek men någonstans borde han ha ett samvete! Ett samvete som säger: HON ÄLSKAR NÅGON ANNAN, GE UPP!!
Jag blir rent ut sagt förbannad men samtidigt inser jag vilken jävla tur jag har som släppte allt. Vilken jävla tur jag har som hittat mitt vandrande korsord, min snenäsade prins, min kaxiga älskade. Det bästa med livet.