Har ni tänkt på hur otroligt dumma vi kan vara ibland?

När vi bråkar med vår kille/tjej går vi ofta till våra kompisar och säger vilken idiot han/hon är eller hur jävla mycket han/hon sårar oss. Men SEN när allting är bra igen, då säger vi istället hur underbar hon/han är eller hur jävla lycklig man är med personen, bla bla.
Problemet är att man ger ju två sidor av personen, beroende på hur bra/dålig personen varit på sistonde. Och det ger ju kompisarna en bild av personen också.
Jag kan känna, att om någon av mina kompisar 70% säger hur dåligt han/hon mår pågrund av sin partner, hur illa jag tycker om deras partner då. För att jag bryr mig om min kompis och hur han/hon mår!

Problemet där blir ju att tex, jag, har mycket svårare att se det bra i min kompis partner efter att fått trösta min kompis x antal gånger pågrund av att hans/hennes partner sårat honom/henne tidigare.
Ju mer dumt vi säger om vår partner desto svårare blir det ju att ta tillbaka och få motsatsen (att hon/han är underbar) trovärdig.

Därför berättar jag aldrig när jag och Pontus bråkar. Dock händer det väldigt sällan.
För varför ska jag dela med mig till andra om vilken idiot han var för stunden, när han i överlag är en helt jävla fantastisk pojkvän?