Får man inte visa sina egen lycka i andras o-lycka?

När närstående människor till mig genomgår en jobbig tid med flickvänner eller pojkvänner bryr jag mig bara om dem. Deras välmående, deras lycka, deras liv. Frågar dem mig: Hur är det mellan dig och killen då?
Svarar jag kortfattat att det är bra. När jag hade kunnat rabbla upp miljoner gånger hur underbar han är och allt fint han gör för mig. Men det gör jag inte, för jag kan inte visa min lycka när jag vet att dem omkring mig är olyckliga from time to time.

När vill inte överglänsa någon, vill inte skryta och inte heller visa upp. Men det hade varit trevligt att någongång känna att man kunnat dela med sig av sin lycka, utan att få dåligt samvete över det.
Varför blir våra liv så mycket mer intressanta och värda att lyssna på om det handlar om hur dåligt vi mår eller hur sårade vi blivit?
Är lyckan inte lika intressant?

Puss