Fan vad trött jag blir på mig själv ibland. Min mage vänds ut och in bara pågrund av mina tankar. Det snurrar.
Varje liten oskyldig gest omvandlar jag till något som vill sägas men inte bör. Ord som säger stopp. Meningar med avslut.
Dock försöker jag varje gång att se förbi och inse verkligheten.
Ibland går det, ibland inte.

Äh, jag är en lyckansost som har världens finaste man i sin daglia närvaro.
ÅÅH
jävla tankar ibland, va