Jag läste nyss massa gamla blogg inlägg från slutet av 2008 och början av 2009. Jag sitter och undrar hur fan man kunnat vara så deppig som jag var då? Var och varannat jävla inlägg handlade ju bara om hur dåligt jag mådde. Hur jag skulle sumpa allt. Hur vida jag skulle bli sviken eller inte. Vilket jävla drabbel. Visst att man kan vara känslig ibland. Visst att  man kan dela med sig, men det såg ut som en dagbok. Eller faktiskt, värre än en dagbok.
Fast å andra sidan visar det kanske egentligen bara vilket misstag jag gjorde. Vilken plåga jag utsatte mig själv för.
Ibland är man efterklok.

Hur som helst är jag världens lyckligaste människa. tjalala ni har hört det förr man jag säger det igen.
FYFAN VAD JAG HAR DET BRA