Jag har funderat på en sak. Vad är det med folk och sex? Kan man ibland bli förblindad av det underbara det fysiska ger med sig att man förväxlar sig med att vara förälskad? Jag har gjort det. Men hur kommer det egentligen sig? Blir man så kär i sexet eller vad? Det låter ju helt sjukt. Eller är det bara närheten man älskar? Såklart så låter det ju mest rimligt. Men man vet aldrig med världens männsiskor. Sen en sak till jag tänkte på, vad är detta med att man inte kan ha sex innan ett förhållande? Förstör sex verkligen ett framtitt förhållande? Personligen säger jag både ja och nej. Varför ska egentligen en fyskisk del som ändå kommer att framträda längre fram i förhållandet, inte kunna börjas "i tid"? You get what i mean.
Fast ändå så kan ju ett förhållande blir ett "förhållande". Alltså ett förhållande som kommit på fel spår. Där det ses som mer kärleksfyllt än vad det är pågrund av närheten som finns det det fysiska. Eller har jag fel?
Jag har snubblat på den banan. Det är inte lätt att känna av skillanden.
Ibland blir man brydd av att man gått in i något som till början var så uppenbart att det nästan skrek en rakt i ansiktet. När man gjort sitt tar man på sig skorna och vandrar sin väg? Vad är det för förhållande?
Så när ni männsikor där ute känner att det är FÖR passionerat i sänghalmen men inget mer offentligt, yes, då blir ni utnyttjade eller så har ni hamnat i "fel förhållande". Alltså kk = knullkompis. Vilket nog det det fulaste ord som någonsin uppfunnits. Men men.

Nu tänker jag se project runway klart.
Hörs.

Jag älskar mina pojkvänner.