Att min besatthet inte kan avta?
Micks funderade över hur mycket tårvätska man egentligen har?
Jag tänker: Hur mycket får en människa egentligen tänka innan huvudet sprängs?

Är det tillåtet att tänka så mycket som jag gör? Både realistiskt och orealistiskt. Saker som sannerligen inte är realistiska i detta nu. Inte för min del iallafall. Jag har otur. Det sa även min mor. Då frågar jag mig själv: Har jag använt upp min tur redan?
Är oturen en vändpunkt i mitt som vill säga mig något? Kanske borde jag tänka efter mer? Kanske borde jag se framtiden i min kärestas ögon, trots mina ynka sjutton år. Vad vet jag. Jag är bara sjutton år.. Står min framtid redan och knackar på dörren?

Det sägs vara bra att hålla huvudet högt, men på vilket sätt och till vilket pris? Ska man vara hoppfull i saker som man innerst inne vet inte kommer hända? Saker som inte kommer ske? Är saken den att man inte vill inse verkligheten förrän den spelas upp framför en? Jag är sån. Jag suddar hellre ut verkligheten när den svider som mest, men till vilket pris?
Någon med svar, vänligen berätta.

Jag säger då det: Jag tänker för mycket.