Jag förstår inte.
Jag känner. Jag väljer. Jag vet bäst. Själv.

Om vindarna vänder ler jag bredare än tidigare. Om det nu är möjligt utan att spräcka mungiporna?
Skrattet pirrar från det innersta av det innersta.
Jag kan bortse från min huvudvärk en liten stund. Min mensvärk också för den delen.
För just nu är jag glad. Trots omständigheterna. You, my friend, makes my day.

Nu väntar min säng och min bok.
Fan mitt huvud sprängs! Gråter snart av smärta.

Alvedonknarkning? Ja.