Jag ska på bio med farmor och farfar nu. Vi ska se "Män som hatar kvinnor". Den sägs ska vara bra.


Idag har jag förövigt varit orolig, stressad, bekymrad och smått ledsen.
Allting bara snurrar inom mig nu för tiden. Det finns inget stopp för tankarna.
Jag vill men tror inte att jag kan. Jag har fortfarande inte släppt det, dem. Orden.
Meningarna spelas på repeat i mitt huvud. För att göra mig förbannad eller för att känna hopp? Jag vet inte.
Jag är sånhär människa som fortsätter tänka "Jo, men det löser sig" "Det kommer fixa sig tillslut".
Men gör det verkligen det?
Förra gången gjorde det inte det, så varför skulle det nu?
Även om det inte syns utanpå så känns det inuti. Jag saknar allting.
Umgänget, tiden, sällskapet. Det som medkom med det bästa.

Men ibland blir saker inte som man tänkt sig. Och ibland suger det oerhört.

Nog om tankarna i virrvarr.
Idag är jag naturligt fin (?)







.. naturlig ialalfall.

Nu blir det bio sen långpromenad i solskenet. Sen PLUGG.