it never ends
JAJA, jag ska sluta skriva för ikväll. Strax.
Först ville jag säga att jag saknar alldeles för mycket just nu. Som en berg & dalbana är mitt tillstånd. Dels för att oturen skär i mig som en krossad spegel av hopp och dels för att jag känner mig fruktansvärt långt ifrån mig älskade vän. Jag känner en sorts sorg varje dag att jag inte tog tag i detta tidigare. Att jag inte fixade ett jobb. Så att pengarna började rulla in. Började ta tag i mitt liv lite tidigare. Då kunde jag suttit med min älskling på sjukhuset nu medan hon mådde dåligt. Sen åkte med henne hela vägen till tomelilla och sedan varit där, alltid varit där. Tänk om jag tänkt längre fram när möjligheten faktiskt fanns.
Men som det ser ut nu hoppas jag på sommarjobb och sedan ett fast jobb utifall de vill fortsätta ha mig som jobbande där. Jag hoppas innerligt. För enligt mina drömmande planer bor jag i Göteborg om några år. Då med ett jobb och en planerad framtid. Hoppas kan man. Bara att ta tummen ur och få det gjort!
Fan i veckan ska jag gå och söka jobb. PÅMINN MIG.
Godnatt.
älskling
du ska söka jobb
:)
älskar dig <3