"Kan han köpa ut?" "Vad ska vi ha?" "Kan du ta hemifrån?" "Jag fixar häxblandning. Tar från pappas barskåp".
Ryggsäcken med de få ciderna las i trappen vid källaren. I källaren satt tre glada tjejer och försökte planera hur de på bäst sätt skulle smuggla med sig ryggsäcken på vägen ut. De dunkade musik så att väggarna skakade. De drog på sig skorna och jackorna och klev utanför dörren. Stegen ner till källaringången var tvugna att tas med förstånd. Inget steg fick gå snett. Det fick inte låta. Då kunde de bli upptäckta.
När de sen fått med sig väskan med "veden" i fortsatte de upp till en skog där kvällens aktiviteter skulle hållas. Elden var färdiggjord och det var dax för drickat. En pet-flaska med pappas alla möjliga olika spritsorter. Färgen var ljusgrön med en skiftning av brunt. Äcklig färg men längre tänkte man inte.
Några få cider var, dracks upp i all hast sen var det full fart på häxblandningen. Tänk vad skrattet blev högre. Tänk så mycket roligare allting blev. Ett sne steg, oppps i diket, var något alla skrattade åt. När det roliga började falna och tröttheten satte sina spår kom även det obehagliga. Den flackande synen och de steg man tog men ändå inte kom någon vart. Magen bubblade och innan man visste ordet av det var den tidigare goda maten utspridd, som en stor pöl av färgglada klumpar, som ett stort täcke omkring ens fötter. Men inte hann tanken slå en att kliva undan. Nej, i nästa sekund låg man i de blöta kalla diket med byxor, som vanligtvis är ljusblåa, numera var mörka som självaste natten, och försökte med all kraft ställa sig upp.
Benen bar inte. Huvudets tankar kämpade för att fokusera på den hjälpande hand som uppenbarades framför en. Greppen om den varma handen var det enda som var i fokus. Vinglande människor runt om var inget som ens slog en. Det fanns bara en sak i blickcentrum nu - Att fånga handen och komma upp.
Men kraften fanns inte där.
Bars upp från marken. Med hjälp av den enda i rätt tillstånd kom de sig hem. Kläder som till en början var ljusa, var nu mörka av allt vatten och fulla med barr. Men ingen kände av någonting annat än en mage som var påväg att vändas ut och in. Krämper och illamående skulle följa dem natten igenom. I en hög slängde sig alla utan förvarning. Där slockande alla under bevakande ögon. På sängkanten satt övervakaren tills alla slumrat in i ett sömnstadium som inte skulle vara längre än någon timme. Resterande natt tillbringades på toaletten med uppkommande färgklumpar i en sörjig smet i gulbrun nyans.

Ones upon a time var det.