Det finns vissa personer som man tror sig glömt en. Som än idag känner en utifrån och in. Jag har en sån människa i min närhet. En vän som alltid funnits. Och alltid finns. Mer eller mindre. Min vän Angelica.

Jag kanske en en total fåne men jag sitter och lyssnar på In this moment - You always believed. Det får mig att tänka på massa saker. Jag kan inte hjälpa det, men saker poppar upp i mitt huvud som inte ska finnas där. Inte just nu.
Är det inte hemskt när låttexter verkligen speglar ens exakta känslor för stunden? Jag har en sån låt på spelning nu och jag vill egentligen stänga av men kan inte. Det är ju rena sanningen som susar igenom mina trummhinnor. Det är rent ut sagt sjukt.
Nä nu ska jag sluta tänka på det förflutna. När jag vet att det kommande kommer bli så mycket bättre.

Jag ska slänga på mig en ansiktsmask nu.
Sen soffan och min kära Candide.

Vi hörs.