Nu känner jag som Malin gjorde. Man vill kunna skriva vad som helst. Hur tankarna är för stunden och hur man faktiskt mår. Men just nu är jag rädd. Jag vågar helt enkelt inte. Det är inte att jag inte står för vad jag säger. Men jag är bara rädd att jag säger för mycket utan ett riktigt svar. Får jag egentligen ta sånthär för givet? Jag tror inte det.
Är det verkligen som jag tror? Flyter saker och ting verkligen som jag känt? Kanske ligger jag fortfarande på gränsen.. Kanske är jag en av dem som bara nästan nått fram. Jag vet inte.. det gör mig rädd. Det gör mig jävligt rädd.

Blandade känslor rusar genom min kropp.
Och idag vet jag inte om jag ska skratta eller gråta.

Du får mig att må bra.
Let's hope now.