Just vad jag är. Ensam i skolan. Ensam i datasalen. Ensam på Fhusets översta våning. Kul.
Jag ska dock snart pallra mig ned till Energihuset för ett pass! Gympa blev det. Där kommer jag och Frida stå, i en ring av 60åringar, lyfta på benet i "hunden", köra v-steg och shaka loss. Vilken ohyggligt jobbig  träning det låter som. huahua.
Jag håller annars på att dö av hunger, trots att jag åt som en gris vid lunch.
Nog om det.
Jag har insett att jag tappat min blogginsperation. Jag tror det är för att jag är glad. Då har jag inget negativt att tänka på. Inga dumma människor som stör mig. Inga brustna hjärtan jag kan tala om. Ingenting. Tomt. Empty. Gone.
Ganska skönt, men desto tristare blogg. Sry, men lyckan är faktiskt bättre än 90-100 läsare.

Hörs.