Jag vet att just detta jag tänkt skriva om tas upp på fler bloggar. Men kom och tänka på det nu och det är, vad är detta med att ångra ett förhållande?
Varför ska man ångra någonting som gjort en lycklig? Kanske inte alltid, kanske inte jämt, men ofta. Första kärleksruset är de flesta med om när de träffar en ny. Är inte det ett bevis på att man är intresserad? - Jo. Tycker jag personligen.
Men det jag tror många inte ser är att man faktiskt inte kan förutspå hur förhållandet ska bli. Därför, om förhållandet nu blir skit i längden och det slutar med bråk och slagsmål om så vore. Så ses bara den delen i slutet (alla bråk och skrik) och man glömmer alla lyckliga stunder man haft. All ilska tar över och det känns som om dessa månder/år gått till spillo. Har ni också känt så i något förhållande?

Ett breakup är aldrig vackert eller roligt. Och är ni som jag att ni försöker få er partner att framstå som världens jubelidiot för att dölja er egen sorg? Det är svårt att förklara hur jag menar på ett specifikt sätt. Men av egna erfarenheter så har de flesta av mina vänner och även jag, snackat skit om våra ex. Gör man det för att dölja sina innersta kvarstående känslor? Jag tror nästan det. Varför skulle man annars lägga ned så mycket tid på en person man sägs inte bryr sig om? Hm.


Jag har det iallafall jävligt bra med mitt lammkött.
Perfection is you p.