Förflutet är väl ändå förflutet?!
Men är ni som jag och kan inte sluta vara frågsamma om the past? Jag hatar detaljer om ex men kan ändå inte sluta gräva i min partners förflutna. Ibland får jag en käftsmäll inombords för mina korkade frågor och svidande svar. Men svaren och konversationerna är ju ärliga, kanske är det därför jag hatälskar dem så mycket?
Har ni eller brukar ni gräva ner näsan lite för djupt i er partners förflutna? Och därmed må lite dåligt pågrund av era korkade val av frågor?

Jag ska iallafall sluta fråga om det förflutna. Om ex. Om tjejer. Om ungdomens dagar.
Det är trots allt nuet vi lever i. Det är i nuet vi älskar. Det är i nuet det är vi.
Vad som hände för år sedan är som sur mjölk nu. Gammal och inte värd att älta om.

Skriv gärna egna erfarenheter om förmycket ex/past-talk. Hur påverkade det ditt förhållande? etc.

Hörs och ses babes.