"I hope you find what you're looking for.
Because I meant it when I said "I will never love again."
But you'll never understand.

This black and white formal's got all that he wants.
It's got girls, side to side 
girls by he's side
And I'm thinking of him, he's not thinking of me.
And now all that he wants is the touch of a warm body.

I'm begging you to consciously turn your eyes in my direction.
Connection is made.
I meant what I said, I will never love again.
But you'll never understand."

Om jag ska förklara mina nuvarande känslor i tre ord så måste jag göra er besvikna och säga att jag faktiskt inte kan beskriva dem. Inte så "Jag-kan-inte-beskriva-"känslor på ett lyckligt sätt. Jag är stum. Inombords. Tänk er att någon slår er hårt med en stekpanna och era dåvarande känslor helt somnar in. När orden inte talas till mig kommer dötankarna att snurra i mitt huvud. Saker som får ens kroppsdelar paralyserade. Ett stumt ögonblick. Benen bär inte medan tankarna pulserar i takt med hjärtats stessande slag. Beat Beat Beat. Heartbeat.
När ingenting står klart utanför blir jag tom. När saker är oförutspådda blir jag galen. När jag är den sårade blir jag svart. Allt inom mig blir svart.

Äh. Böla mera då. Jag är för känslig.. usch

Men tackar vare de orden om ömsesidighet och förstående.
Dock är min söndag fortfarande kass..

Middag hos frida, NÄSTA.