tråkigt blogg, i know
jag måste bara få skriva att under alla mina år som förhållande tjej. vilket varit alla år sen jag gick i 7an. mitt kortaste förhållande varade 3 månader och mitt längsta 2 år och någon månad. men jag menar, idag på lunchen satt vi och snackade, jag fridi och lovisa. och jag kom fram till att jag inte har ett enda jävla förhållande som jag kan se tillbaka till och glädjas över något. 2 av killarna var otrogna, alldeles för många gånger och en var bara allmänt player om man ser det från nuet (då var han perfekt). men jag menar, alla har någonting bra att se ur sina ex förhållanden men inte jag! alltid har jag blivit sårad eller sviken på ett eller annat sätt. jag visar dem inget annat än mig själv och till en början älskar dem mig, sen tar dem mig för givet och tror att jag är sorten som de kan kasta bort och ta tillbaka när de vill. jag är så trött på att killar OCH tjejer inte tänker.
jag tycker inte illa om mina ex nu. kanske visar det så, men det är inte den synen jag ser på dem. de är underbara killar, bara usla pojkvänner, iallafall mot mig. nu kanske de inte tyckte jag var världens bästa heller. vilket jag verkligen inte är! jag har fler brister än de flesta, det vet jag om. men jag har ändå inte kunnat förstå varför JAG av alla jävla människor ska behöva bli den playade?
jag är ingen tras docka.
därför är mitt liv nu ensamt, jävligt ensam och jag tänker ha det så. nu sitter jag verkligen inte och ber om någon symati tröst eller medlidande utan jag behöver bara få skriva av mig och klargöra för mig själv att jag inte haft något sånt här "perfect relationchip" någonsin!
jag menar, klart jag inte träffar den rätta nu när jag är 17 jäkla år. men ett förhållande med lite minnes värda BRA stunder borde jag fått? men nej..
e,j,m
bra stunder, värdelösa minnen
tack för mig
kommer en roligare blogg sen, jag lovar!
jag är lycklig som jag är
ibland kan det vara svårt att älska andra när man inte älskar sig själv. Jag menar inte att du inte gör det, men dina ex kanske inte gjorde de. Hur ska dom då kunna älska/gilla en så fin tjej som dig? När dom inte vet hur man gör. Det är många där ute som inte vet. Felet är inte ditt Emma, det lovar jag dig. Felet sitter hos dom. Men bara för det ska man inte få såra en annan människa så mycket, det är inte rättvist. men vad är det egentligen? Jag känner igen mig i mycket av de du skriver och tror mig kunna förstå hur du känner. Med självfortroende kommer man långt, men om någon sänkt det så mycket att man inte vet om det kan komma tillbaka igen, vad gör man då? jo, först söker man tröst hos killar. Förmodligen bara för att få bekräftelse att man duger. Vad gör dom? Dom utnyttjar det, när man är som svagast. Men det hjälper inte, kanske för stunden. Man måste lära sig själv att man faktiskt duger, inte åt alla kanske för det finns vissa som bara ser utsidan.. När det egentligen handlar om att insidan är trasig. Men när man byggt upp sitt självfortroende igen, då kan man börja leva.
