kärlek är skit
jag är perfekt på mitt vis. jag älskar varje steg jag tar i världen fastän jag ibland kliver riktigt snett och ibland till och med faller för en stund.
den vanligaste anledningen när vi faller eller kliver snett är pågrund av kärleken. kärlekkärlekkärlek, som ni märkt har jag en negativ bild på ordet kärlek. och anledningrna vet ni också varför, j,e,m! ja dem.
mina stora vinster i livet som lämnade mig med en jävla förlust. när jag hade vinsten i min hand, d v s dem. då var jag lyckligaste människan i världen.
idag, förstår jag inte varför jag ens blev kär? var jag ensam och ville ha tröst som jag ersatte med "kärlek" eller var jag verkligen kär? jag har faktiskt inget svar på frågan för idag, förväxlar jag mina meningar när det gäller kärlek och försöker förstå vad kärlek är. för mig är det den pirrande känslan när man ser någon speciell och den varma härliga tanken om att få ligga i just hans famn. MEN, det har visat sig att den kärleks känslan jag haft har svikit mig i slutändan. allvarligt, tror jag inte på kärlek. det är något som jag aldrig upplevt verkligt och jag känner en smärre sorg inom mig när jag måste inse att jag aldrig älskats på det sätt jag trott. det är en klump i magen må jag säga. ni som inte förstår, yttra er inte.
klart man inte kan kalla det kärlek när man är 13 år (vilket var mitt första förhållande som varade i 10 månader), men det var första gången jag ansåg mig själv kär. andra gången var jag 15 (varade i 2 år och en månad) och nu sista, tredje förhållandet var jag 16 (varade 3 månader). men alla har varit feta fails.
finns det verkligen kärlek i den här åldern? ni som hittat den, håll hårt i den. för den kommer alltför sällan, om den ens kommer.
jag älskar att se lyckliga människor.
men jag hatar att inse att jag inte är en av dem
nu orkar jag inte skriva mer om mitt skitiga kärleks liv.
kärleken kan kyssa mig i röven
bild galleri som illustrerar verkligheten
"ensam är stark"
varje människa har sin svaghet
min är att falla för fel personer
fyfan vad jag älskar det här inlägget. Både ditt sätt att skriva, förtstår absolut hur du känner och får en att tänka till
Och dessutom totalt älskar jag bilden, du ser ut som en modell. Totally fin! <3
Du är så duktig att skriva Emma, men du skriver dina känslor och dom är ju äkta, klart inlägget blir det också.
Jag känner dig inte så väl, men jag har sett dig när du var med e, kan man säga att jag trodde att det skulle hålla förevigt? om du förstår vad jag menar med det. Det är mycket man inte förstår när det kommer till kärlek, men en dag kommer du träffa någon som får dig att förstå vad det verkligen går ut på. Ingen är perfekt, det får man lära sig att förstå.. Men man kan älska den personen för just den fina sidor och mindre bra. Det är det som kallas kärlek, älska någon för den den är. Du är en jätte fin tjej Emma, det kommer gå bra för dig. tro mig.
Råkade nyss klicka in på din blogg. Har aldrig läst den förut, men detta inlägg var riktigt bra. Förstår dig till 100%. Förut kände jag också så där. Alla killar man träffade var bra från början, men vad hände sen liksom? Jo, dom blev konstiga och inte alls sig lik. Nu har jag däremot träffat en som är perfekt (om det nu finns någon som alltid är det). Jag har aldrig känt så här förut och jag älskar verkligen honom. Håll ut, för allt som är jobbigt kommer ändras och till slut hittar man den som det klickar med och som man älskar över allt annat. Den som förstår en och får en att le när allt är jobbigt. Det kommer ordna sig :) Alla killar är inte skit.
Kram kram!
