Är det bara jag?

men är det så att när man absolut inte vill se en person, höra personen eller ens känna personens närvaro, då ser man såklart personen i fråga hela jävla tiden. varför kan inte hans/hennes närvaro vara på en annan plats istälelt för i just vår närvaro, exakt samtidigt?
måste man alltid få igen för det man sagt? för just i detta nu känns det som om detta är ett straff.
om detta är ett straff, så när tar den peridoden slut? ska den hålla på tills den dagen då det blir bra? men tänk om det aldrig blir bra? ska man behöva se den där äckliga nunan varje sekund, varje minut, varje dag året ut?
detta är inget som bara jag känt. man ser det man inte vill se.. 
 
one more thing.
jag har funderat kring otrohet. det började jag fokusera på igår, när jag såg filmen sex and the city. steve, mirandas karl, var otrogen mot miranda efter ett halvårs sängliggande. varje natt, liggande tillsammans i sängen, en kyss hit och dit, sen godnatt. i ett halvår! miranda förklarade det som en "torr period". jo nå jäklar måste hon varit torr, bokstavligt. jag menar, där jag kan förstå steve. fast ändå inte! man ska aldrig vara otrogen, det är enligt mig en helvetes synd. men om man nu ser till filmen, ett halvår utan sex, men varje natt ligger dem i samma säng, umgås dagligen och har ett barn ihop. någonstans är det en förstålig sak att steve gjorde som han gjorde. som han säger, det hände bara en gång. och om ni tänker såhär, va med eran partner i ett halvår, varje dag, varje natt, men aldrig får den där passionerade känslan och närheten som ges under sexakten.. det, gott folk, tror jag skulle vara svårare än vad ni tror. nu uppmuntrar jag INGEN att vara otrogen!!!! jag bara illustrerar filmens handling och tänker mig själv in i sveves situation. tänk er själva i den situationen, nu menar jag, tänk efter riktigt. ett halvår med er älskade, varje natt och varje dag tillsammans. men aldrig sexuell kontakt under dessa månader.
jag förövrigt hatar otrogna människor. har själv varit en utav dem och jag vet hur man sårar och hur sårad man blir av ett sånt jävla misstag. varför ha en partner när man ändå ska gå och ligga med någon annan? det finns ingen bortförklaring som är bra nog att bortförklara otrohet. jag menar, känner man ens lusten efter en annan person i de sammanhangen, borde man stanna som singel.
ett av mina ex var otrogna, ett olidligt äckligt stort antal (för att ha varit tillsammans med mig så länge som han varit). nu tänker jag inte trycka ned honom som jag gjorde förut. men känslorna jag fick varje gång ett nytt "rykte" om honom och en annan brud, grät han, skrek han och förklarade sig oskyldig. och vem litar inte på sin partner framför rykten? - jo klart man gör.
jag litade på honom. varje gång, vilket var en gång för mycket.
men jag fortsatta kämpa för hans och min skull för jag trodde efter varje gång att "det här är sista gången", men nej, en gång blev till en till, till en till och till en till. tillslut släpptes bomben, dock flera år försent. men den släpptes iallafall och jag lyckades undgå den ensamma sakn-känslan och gå min egen väg.
men det jag menar med det här är att ingen människa förtjänar att bli behandlad såhär.
vare sig din partner varit ett svin, kanske han/hon varit otrogen eller vad som helst, så menas inte det med att DU också måste vara otrogen för att ge igen eller för att göra din partner ledsen. det finns inget som kan skada en person inombords så mycket som en otrohet kan göra. tilliten till nästkommanden pojk-eller flickvänner blir sämre, svartsjukan blir värre och rädslan över att bli sårad igen blir outhärdlig.
varje natt och varje dag går man runt och undrar om ens nuvarande pojkvän är med en annan. kanske är det ett nytt nummer på hans telefon lista som han ringde igår kväll, kanske är det en ny tjej på msn som han skriver med alltför ofta eller kanske är det en ny tjej "kompis" som han umgåtts med konstigt mycket den senaste tiden. alla saker som man egentligen inte ska bry sig om, blir allt svårare och svartsjukan över små saker blir läskigt stor och förhållandet i fråga förstörs.
alla dessa men (gamla fasor som förföljer en) efter att blivit bedragen..
detta var bara de men som jag har efter att han, bedrog mig.
jag är en hemsk flickvän på grund av alla knivhugg jag fått i ryggen.
jag kan inte rå för det.
jag vill inte erkänna, men det är ju sanningen
ni förstörde mig..



i ett ensamt vägskäl ska vi finna varandra
om så det ska ta hela mitt liv

du finns där
min rätte


Kommentarer
Postat av: Lovis

ack, detta är så bra skrivet, jag kan tyvärr inte skriva ett eget inlägg om detta, för jag ahra ldrig varit med om det..

men din blogg är bra!

2008-10-24 @ 13:25:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0