på allting. vi tänker för mycket på andras åsikter.
varför kan vi inte vara självständiga och starka individer?
jag vill få fram detta inom kategorin kärlek.
men jag kom fram till att det med att vi tänker för mycket på vad andra tycker, är egentligen om allting vi gör.
undra vad han tycker om mitt skoarbete, undra vad dom tycker om mitt hår, undra om jag var tillräckligt bra idag?
varför kan vi inte istället stå raka i ryggen och säga: jag gjorde mitt bästa på skolarbetet, jag älskar mitt hår idag, jag var riktigt duktig idag.
bara ge oss själva en klapp på axeln istället för att vänta på att någon ska göra det åt oss. vi behöver inte bli bekräftade att vi är bra. för alla är bra på sitt unika sätt.

det gäller även kärlek. det jag först och främst ville få fram i denna blogg.
men när vi träffar en kille, varför, jag upprepar varför måste vi bry oss om vad utomstående människor tycker om honom? han är inte deras? han är ju din.
det är din personliga bild om han du ska gå efter.
om så din kompis tycker han ser gräslig ut så ska inte de få påverka din syn på honom, eller hur?
vi måste kunna älska en person och uppskatta en person utan att ha i baktanke vad andra tycker om den personen i fråga.
man säger ofta att man ska följa sitt hjärta, då säger jag, gör det då!
om hjärtat säger en sak, tankarna samma men kompisarna en annan, koppla bort de kommentarer, åsikter eller yttranden som omgivningen/kompisarna har då (nu syftar jag såklart på dåliga kommenterar etc)

och varför blir det ofta att vi på något vis skäms för personen vi är tillsammans med om han är FÖR på och för öppen mot folk. vi är dubbelmoraliska.
för vi vill inte ha en pojkvän som inte vågar ta kontakt med folk men vi vill inte heller ha en pojkvän som alltid vill stå i centrum.
då måste jag fråga mig själv och nog många andra, vad vill vi då ha? v-a-d.
en person har en personlighet och troligtvis är det mycket den som VI blivit förälskad i. att försöka ändra någons personlighet hjälper inte. det är väl ändå bättre att låta personen få vara exakt som han är, och sedan, gillas han av omgivningen eller ej, är upp till dem.
för, det viktigast är väl att person är sig själv och att vi tycker om personen som han är?

jag skriver detta för att jag försökt ändra på folk.
jag har skämts för mina exs beteende många gånger och bett dem att betee sig annorlunda.
men det är sjukt. för när jag var ensam med dem, var de ju sig själva och det var ju det jag älskade hos dem.
varför vågade jag inte visa omgivningen det som jag älskade?

stor fråga
många små svar



kom