varför bryr jag mig? en enkel fråga jag ställer mitt huvud just i denna stund. varför bryr jag mig om gamla förhållanden när jag ger råd om att gå vidare? varför skriver jag skit om mina ex när jag inte förstår varför folk pratar skit om sina? varför bryr jag mig ens? är jag verkligen obrydd? jag börjar undra...
jag tror att vi får för lite förklaringar över saker och ting som händer i våra liv att vi istället retar upp oss på dem och gör så stora saker av dem.
som min blogg, alla mina förhållanden! jag tror inte jag har någon bra förklaring varför jag yttrar mig om dem?
jag tror det är för att alla små missöden och feta fails som mina ex har lämnat efter sig har satt sina spår. som ett fotspår i ren cement. jag menar jag tänker alldeles för mycket på vad som hänt istället för att gå vidare..
men som jag sa, jag tror inte jag har fått någon bra förklaring varför mina ex betett sig som dem gjort och varför jag blev den sårade utan att sårat tillbaka?
fler som känner så? vi grubblar fastän vi egentligen inte gör det... för vi har så mycket frågor inom oss som aldrig fick något svar.
jag menar, jag vill veta varför de var otrogen och varför de svek? varför jag blev dumpad i den "bästa" perioden (enligt mig)? varför jag fick skulden för otrohet när min partner knullat runt alltför mycket innan? varför jag blev sviken av vännerna? varför jag, helt enkelt?!

är det roligt att svika människor? är det tillfredställande att se tårar rinna längs personens kinder efter att ha svikit?
nu blev det många frågetecken och jag har faktiskt inte ens svar på dem. jag fattar bara inte...
fast! varför ska man vara den sårade när man kan vara den jävliga? fast egentligen, ger det något att ge igen efter ett svek? jag menar om en kille varit otrogen, varför blir första tanken att man vill ge igen? för jag menar då är man ju lika jävlig. trots att ens partner kanske svikit en behöver man inte svika tillbaka bara för att lämna varandra "jämt-ut".
det är bara idiotiskt.
ren och skär idioti. punkt


jag känner att jag inte har nånting att skriva om i min blogg. kärleken är vimmelaktig och den förvirrar för jag saknar den och hatar den på samma gång och när jag nu skriver om de i bloggen för jämnan blir det därmed dubbelmoral vilket kan förvirra många, antar jag? sry.

jag funderar på att börja skriva allmänt, inte vardagsblogg om hur min dag sett ut utan om livet itself.
vi ser hur det blir med det. jag måste få upp min läsar siffra iallafall.... 205 läsare senast.

puss nu ska jag hem och göra samhällen.