kan inte tiden gå lite fortfare
likaså dagarna

jag tror tankarna kring saker och ting förändras tillsammans med att känslorna styrs åt andra håll. jag vet inte riktigt men jag blir vimmelkantig när jag tänker på hur känslan förändrat mitt alldeles nyliga tänkande. jag är i en underbar dimension nu där jag kan leva i en fantasi tills dagen D är här. jag är yr av förväntan och illamående av förundran. snart kommer min ängslan ta över hela mig och jag kommer leva i ett fyrverkeri av känslor och spänning. jag vill ha svar på allting nu på en gång innan jag kan gå ett steg till i världen.
jag har ett timglas inom mig som räknar timmarna. dygnen får gärna flyga iväg så jag slipper stå och stampa på samma utslitna punkt.
jag är så fast i att detta är äkta att jag inte ens kan se mig själv i spegeln för jag vågar inte se dessa glada miner utan ett verkligt svar.
alltför många känslor på en och samma gång att allting bara gör ont. ont så jävla ont!
jag vill bara gråta tills dagen är här och jag antingen kan pusta ut eller kväva mig själv i mina andetag. jag vill bara att det ska bli annorlunda denna gång. ett nytt kapitel bara. i beg. jag ber.

---

ingen kan ändra den jag vill vara

det är bara jag som kan förändra mig själv. ingen kan göra mig till den JAG vill vara. det är något endast jag kan fixa eller hålla ofixat. om jag vill ha mig som jag är nu, då är jag den. vare sig du ogillar mig eller älskar mig är det fortfarande bara din personliga åsikt. JAG är fortfarande den jag är utan varken din, din eller din åsikt eller ditt yttrande.
varför ska man ändra sig för en annan persons skull? jag ser mig ju hellre lycklig som mig själv än olycklig för någon annans lycka. 
likaså, ingen skulle vara lycklig på MIN bekostnad. en person ska vara lycklig för sin egen skull och inte för någon annans.
det är som tjejer som ändra sig totalt för att vara sin kille tillfreds. jag menar hur attraktivt är det med en tjej som man nästan har ett osynligt koppel på men ändå är hon som en svans. en svans som lyder, lyder, tiger, tiger, ger, ger. man kan inte ens definera hennes existens som levande. för hon lever inte, hon tjänar. hon tjänar en människa genom att ge sin egen lycka till en annan person, och själv må psykiskt dåligt.. samt fysiskt.
intressen och motivationen till någonting finns helt enkelt inte där för någonting och man sitter ständigt fast i ett stadium där man inte lever. man bara finns till för att vara en annan person tillfreds. vara en annan persons ständiga lycka eftersom den personen i själva verket inte har den självkänslan och den stolthet inom sig själv. därför utnyttjar den istället andras lycka för egen vinning...

varför, varför i helvete offrar man sitt liv för en persons personliga lycka?

och de människor som faller för sådant, vilket jag är en av dem. vi är idioter. det är genomskådligt men kärleken till personen kan vara starkare än vårt lidande och därmed istället för att ta tag i problemet försöker vi istället göra förhållandet bättre medan vi inombords lider varje vaken sekund. men vad gör man inte för kärleken vissa stunder?
ibland måste man ju offra lite (vilket inte menas med hela sig själv). men jag offrade hela mig själv, hela mitt liv och hela min vakna tid. dygnet runt försökte jag vara personerna i fråga tillfreds.
tårar rann längs mina kinder var och varannan dag men aldrig att jag skulle sätta min lycka framför hans. han var viktigare än mitt psykiska tillstånd. varje vaken sekund gjorde eller sa jag saker som mitt hjärta skrek av men min hjärna var tvungen att göra. ingenting kunde styra mig förutom hans lycka! var inte han lycklig, var inte jag det. eller, jag var inte lycklig när han var det heller, men så länge han var lycklig, kunde jag känna mig tillfreds med mig själv och mina prestationer. då visste jag att jag hade honom och att jag gjorde rätt för mig.. jag gjorde rätt för mig, jag var värd att bli älskad. 
jag ville bara vara perfekt. inget fel med perfektionism? jag ville känna mig förtjänt av att bli älskad..
men se hur helvetes det slutade... 
om inte ni tror på detta, kan ni fråga mina hjältar. de fick se mina helvetes utbrott och de fick kämpa. skriken, tårarna, stunderna av nervösa sammanbrott... allt detta för en killes personliga lycka och min personliga Olycka. 
jag tänker aldrig vika mig igen. 
jag ska kämpas för
jag ska inte kämpa, inte en gång till!!!!!

helvete låt det komma en dag med förändring
och låt den komma jävligt snart


jag saknar 

  

stegvis ska jag finna dig
för jag vet att du finns