anonymous om sotis: Oskyldiga flirtar är helt klart okej, det kan till och med vara sexigt när man vet att man är den som får gå hem med honom! Däremot gillar jag inte svartsjuka, personen är med en för att han eller hon har valt det. Det är dig han vill ha, ingen annan, så varför gå och må dåligt och tro massa saker man inte vet? Svartsjuka är inte att man bryr sig, det kan man göra ändå och visa på andra sätt. Det handlar om att man är osäker på sig själv och inte litar på pojkvännen tillräckligt. Hur skulle du själv tycka om han blev svartsjuk hela tiden? rätt jobbigt. Så försök göra dig av med all svartsjuka för att göra det lättare för ert förhållande, men framförallt för dig själv:)

Jag kanske fick mig själv att framstå som svartsjuk. Men ärligt att säga så är jag inte det. Såklart att jag tänker på småsaker och blir lite sotis. Men jag har lärt mig att inte ta ut saker i förskott. Rykten har alla. Men vi måste bortse från dem och lära känna en person på vårt vis. Kommentaren här ovan är till inlägget om svartsjuka. Och det är skit bra skrivet och väldigt sant. Ville bara rätta att jag inte är den svartsjuka typen. Isåfall hemligt svartsjuk. Eftersom jag sällan visar svartsjuka, bara känner den. Och om jag skulle bli så svartsjuk att jag blir arg så tar jag ofta ut den genom att skrika några dumma meningar till bästa vännen om vilken skit han är (för stunden). Sen går det över och jag är glad igen. Kanske vore det bättre att ta ut sin svartsjuka på eget håll om man inte bevisligen har en anledningen att egentligen vara svartsjuk på? Vad tycker ni?
 Men jag håller med anonym om att svartsjuka är ett bevis på dålig självkänsla och osäkerhet. Ingen vill ha en pojkvän/flickvän till svans som inte låter en göra ditt eller datt. Right?
Tack för kommentaren anonym!