Ibland tror jag inte man inser innan man är förälskad att man kommer förändras. Jag har inte träffat många människor som inte förändrats när de är kära. Jag trodde jag skulle fixa att inte förändras så drastiskt när jag först träffade p. Nu är jag inombords världens svartsjukaste jävla sate. Jag försöker kontrollera mig men ibland är det hopplöst. Saken är den att det är ganska komiskt hur man faktiskt kan bli och blir.
Sen.
Varför blir man mindre självsäker när man varit med en person en längre tid? Man borde bli mer självsäker då man haft en person länge? man borde väl känna då: Han älskar mig. Men istället, tänker vi: Börjar han tröttna på mig? Och då, hello svartsjuka. 
Är saken den är att ju längre tid man har en person tror man att den "fått nog"?
Är det så att man tror att en person ska tröttna på en ju längre tid den är med en?
Det låter konstigt men på något konstigt vis tror jag det är såhär det är, ofta.
Vad tror ni?
Försvinner självsäkerheten med tiden? Or am i just stupid.


Jag måste inse att jag har en pojkvän som bara vill ha mig.
Men det är svårt ibland..

Pontus: jaa...det tycker jag. jag är bara din.
och det måste du också tro på.
bara din, din din din din, bara din emma östman.