Jag ljuger sanning.

Dagens kroppideal är sjuka. Jag vill inte vara den sjukligt beniga tjejen.
Men vet ni vad? Jag är hellre smal än kurvig.
Jag tycker kurvor är bland det vackraste som finns MEN jag älskar mina ynka kilon som jag bär på och blir gladare inombords när jag gått ned. Jag vet att jag har dubbelmoral i den frågan. Eftersom jag tidigare skrev att man ska vara nöjd med sig själv (vilket man ska) och att inte kilon spelade roll, för mig. Men det gör dem! Nu när jag gått ned och innan faktiskt inte gillade det jag såg i spegeln, har jag blivit mer och mer nöjd. ÄVEN fast jag sa att jag gjorde det. Jag antar att jag trodde att jag gillade det jag såg, men inombords ljög.

Det jag försöker få fram i detta inlägg är att jag ljugit för mig själv och tror, upprepar, TROR att fler med mig kan känna likadant. Kurvigt är vackert men vill vara smal. Dagens ideal har en viss verkan, även om man inte vill tro det.
Iallafall på mig.