nånting bara. vad som helst. jag ser inte vart problemet sitter. är det mig det är fel på? - no. det är dig.
ett beroende eller bara en allmän psyk- grej från din sida? i don't know. irriterande och jag tycker du kan vända på klacken och gå din egen väg.

mitt problem behöver vi inte tala högt om. egentligen inget problem, bara en irritations basilusk som fastnat omkring mig och vägrar ge sig av.

---

jag har inte uppdaterat min blogg speciellt mycket på senaste dagarna. förlåt!
jag har för det första inte haft möjligeheten eller tiden att sitta här och skriva, sen har jag dessvärre inte haft några smärre bra skriv- tankar, varken åsikter kring nånting, tankar eller något intressant överhuvudtaget.

jag har därimot fått lite tid på mig att tänka under dessa dagar och lite små saker har jag funderat över. nu är det angående svartsjuka och varför vi förlorar vårat liv när vi är tillsammans med någon. eller vissa förlorar helt deras liv! andra mer eller mindre.

varför är vi så svartsjuka? jag är svartsjuk för att jag blivit bedragen. men jag var svartsjuk innan också! men varför? ibland, får jag den konstiga känslan att en person blir tillsammans med mig bara för att bedra mig eller svika mig, på ett eller annat vis?! SJUK TANKE?
jag menar en människa är inte tillsammans dig för att vara otrogen? hur kan vi ens tänka så? eller att om din kille/tjej har ett nytt nummer på sin telefon lista som han ringde igår, varför tror vi direkt att det är någon han är på eller någon han är intresserad av? det finns något som kallas kompisar.
vi måste börja inse att i många fall är vi så överdriva när det gäller svartsjuka att det nästan är läskigt. våran pojk-eller flickvän är inte tillsammans med oss för att svika oss, dem är tillsammans med oss för att dem tycker om oss. för dem är vi speciella.
ingen människa har i första tanke att såra dig! ibland blir allt fel, jag menar allt bara fel! vissa personer försöker vara sin partner trogen men den personen är helt enkelt bara en sån person, en person som måste vara med andra, som inte kan hålla sig till EN helt enkelt. såna människor finns det, i know. men deras vilja att vara trogen är helt enkelt inte tillräckligt stark och dem går och är otrogen, fastän dem inte vill.
nu säger jag absolut INTE att såna här personer har nån sorts ursäkt. men jag vet bara att det finns människor som försöker, men helt enkelt inte klarar av att vara trogen.
såna människor får man vara svartsjuka på..
men i det stora hela är vi alldeles för svartsjuka på helt oskyldiga människor som aldrig ens tänkt tanken av att såra dig. men det är som att vi VILL att personen ska såra oss så att vi kan överbevisa att vi hade rätt att vara så svartsjuk som vi var! att dem ska ligga med en annan person, att den där tjejen dem ringt verkligen var en tjej som din partner var intresserad av eller att din partner har träffat någon bakom ryggen på dig. såna här tanker som vi anklagar våran partner för, som vi egentligen inte vill ska vara sann men även vill, bara för att bevisa att vi hade rätt...
men varför tvinga fram, kanske provosera sin partner så mycket med sina misstankar att han/hon kanske går och sviken en bara för att?! bara för att vi provoserat han/hon med våra misstankar..
han/hon kanske inte ens tänkt tanken på att såra, men bara gjorde det pågrund av alla misstankar och allt skit snack om vad rykten påstått att din han/hon gjort.
vi vll bli sårade bara för att bevisa att vi har rätt
men varför?
varför inte skippa svartsjukan och lita på varandra?
är din partner otrogen eller sviker dig
tänk såhär:
det är hans förlust
inte min

sen. varför förlorar vi våra liv när vi är tillsammans med någon? många, inklusive mig själv, sitter och intalar mig själv att typ festa, inte är lika kul när man är tillsammans med någon och såna saker.
men varför inte?! jag menar, jag kan väl festa hur jävla mycket jag vill trots att jag är tillsammans med någon. det är ingenting som ska få våra liv att vara mindre fria och mindre roliga bara för att vi är tillsammans med någon! jag har fått så många år förstörda på grund av att jag BARA suttit hemma hela jävla tiden medan jag varit tillsammans med någon. saker blir inte mer roliga bara för att vi är singlar? vi bara gör det så att det blir så. man ska kunna ha LIKA kul som upptagen som när man är singel.
vi bara gör singel livet roligare. men vi kan ha lika kul, när som helst, upptagen eller ej!
jag vet inte riktigt hur man ska kunna utforma detta mer.
det jag försöker få fram mest är att vi inte behöver sitta som soffpotatisar bara för att vi är upptagna. man kan ha ett liv ändå. man kan ha vänner!
vi får inte hålla på att ta pojkvänner/flickvänner före våra äkta vänner. för dom ni vet, pojkvänner går, men äkta vänner består. det är dem man ska ta vara på. men lägger man all sin energi på sin pojkvän så förlorar man människor som man innerstinne vet aldrig skulle vända en ryggen, men själv vänder vi dem ryggen, för en människa som kan vara ute ur ens liv efter en månad.
varför inte ta vara på vännerna, dem som betyder något!?
en pojkvän hit eller dit, vadfan. det finns tusentals andra där ute.
om man förlorar en, står det tusen åter!
vi måste sluta ge upp våra liv och dem som betyder något, för förhållanden. speciellt inte i den här åldern.
bara allmän idioti.



någonstans i verkligeheten och inte i min fantasivärld
i en värld där lögner är vita
där kärleken existerar
i min fantasivärld, bokstavligt





jag älskar att tro
jag hatar att det inte är så
fan också