är det bara jag som påverkas av andra kära människor?
när jag ser kära människor på skolan, stan, bio, överallt, blir jag såhär: jag vill också vara kär...
som om jag liksom vill söka efter kärleken då bara för att jag vill ha det som de människor som jag sett, har!
jag vill också ha kärleken när jag ser andra ha den... men jag menar, bara för att folk SER kär ut, kan de ju ha ett helvete bakom den där kära bilden som dem ger när man ser dem?
kärlek luras rejält!
man luras av det man ser, utan att veta vad som som verkligen finnas bakom de där söta som vi SER.
att luras av de yttre är något man gör alldeles för ofta, även när det kommer till kärlek.

jag har inte tid att skriva mer.
men alla människor är inte lyckliga, bara för att de ser lyckliga ut
kom ihåg det




you're hot
you're cold

det finns inget mellanting
eller?