korvfest - ensam är starkast

jag blev omringad av underbara korvar (killar) direkt jag kom på festen.
helvete vad många det är som läser min blogg föressten! jag kände mig som en kändis! helt underbart. vilket nu gör att jag måste uppdatera min blogg hela tiden eftersom så många följer den. tack till er som läser!

igår var en as härlig kväll, bokstavligt. det började på slipan där vi skulle se Guezz Not spela! jag som skulle ösa, i'm sorry grabbs! nästa gång ska jag ösa satan där framme vid scenen!
sen drog vi till domsjö (dumsjö som hultman skulle sagt)  på fest hos malin. tack för festen! as roligt.
dirr när man kom dit och gick in till köket kom korvarna som på löpande band. det var nice! jag älskar för övrigt bjurras hatt. ah! den var dyng nice men han tog tillbaka den hela tiden.
sen så sjöng vi singstar men helvete för hanzon, han vann varje jävla gång. fast! på ring of fire blev han stolt över mig att jag var så duktig. för jag vann över hultman och brudarna som tävlade mot mig!
sen sprang man runt och fördrev tiden med att prata med alla och bara vara. min tid fördrevs mest tillsammans med oliver och bjurra vid skostället. massa kramar och pussar blev det till allt och alla också. mina killkompisar är gosigast. men gulligast var bjurra som kom och kramades hela tiden, mys pöjk.
mandus fick endast en sån här dammvippa (?) som kvinnligt sällskap. fast bara för att vara en gentlekvinna bedrog jag med 3 kramar och en puss så mandus gick därmed ifrån festen, nöjd? i hope haha. vi ska förövrigt köpa hatt, så vi i framöver blir coolast på festen!
sen gick malin runt och spann fast människor i handklovar! jag blev offer tillsammans med hultman, där gick vi, ungefär 5 minuter sen ville hultman inte längre vara ihop bunden med mig..... -.-'
kvällen fortsatta ungefär såhär hela kvällen tills vi tillslut var tvungen att gå! tråkigt att det tog slut så fort. för jag hade jätte roligt!
tack alla (nu ska jag rabbla upp de folk jag tyckte gjorde min kväll värd) - kim, hultman, fredrik, bjurra, oliver, håkan, mandus, hanzon, russell. dem jag kom ihåg! säkert många fler som bidrog med skratt och skoj men dessa grabbar är nå extra alltså! hel härliga, mitt korvgäng!

fredagen var bara konstig så den orkar jag inte ens ta upp.



nu vet jag. jag vill inte ha någon nära, vill inte ha någon intill mig. jag vill vara ensam. jag är bättre så!
jag är en sån tjej som ingen kille egentligen vill ha. jag är för synlighets-kär. jag älskar människor. mestadels killar och vilken kille vill ha en tjej som endast umgås med killar?
som igår. jag strulade inte runt! jag pussade mina kompisar, kramades med många och stod och blev omhållen av killkompisar. folk kanske tog det fel men jag vet, eller är så gott som säker att mina killkompisar tänker såsom jag gör. en puss hit eller dit är inget mer än en puss. jag älskar närhet och bus med mina killkompisar och ser inte något av mina beteenden som dåliga. jag bara älskar att vara jag för jag är så pass obrydd. jag är inte den bitchiga tjejen eller den blyga. jag är mig själv. vilket alltför många har svårt att vara.
första intrycket är alltid det personerna ser. men ett utseende är inte allt, det är insidan som räknas. så tänker jag iallafall. man kan inte döma varann för utseenden eller rykten. DOCK, när det gäller killar, kan rykten ha en viss betydelse. de har dem som sagt haft på mina ex iallafall. men iallafall.. dömande
jag känner att jag hellre är jag, älskas som jag är och fortsätter vara obrydd. jag trivs som jag är och jag är bäst så.
finns ingen kille som kan få mig att bli bättre, få mig mer uppskattad eller mer populär. jag kan inte sitta tro att folk ska GÖRA mig till den jag -ska- vara. jag -ska- inte vara någon, jag ÄR mig själv och finns ingen som kan ändra mig.
därför ska jag vara ensam.
det brukar sägas att många vill vara tillsammans med någon för att få bekräftelse att man är bra? varför är man bättre när man för de första kan förändras negativt i ett förhållande och för de andra förlora en viktig del av sitt liv. jag har förlorat ungefär 2 år av mitt liv på grund av förhållanden.... tråkigt nog.
jag får mer bekräftelse att jag är bra när jag är ensam än när jag är tillsammans med någon.
när jag är tillsammans med någon är det en person som nöter in i skallen på mig att jag är bra och underbar och blablabla, men idag, när jag är singel, får jag bekräftelse hela jävla tiden att jag är en bra tjej.
vad fördrar ni? en person som kanske är hos er i något år, som nöter in i eran skalle hur underbar ni är och hur älskade ni är.. eller, en grupp människor som alla älskar dig men ger dig bara den bekräftelsen då och då, men när du väl får den, är den iallafall äkta..
man behöver inte ha någon för att få bekräftelse att man är bra. jag lovar er det!
kärlek kan vara underbart och förhållanden kan vara värda all den tid i världen som går åt för de, men enligt mig, är det överskattat att förlita sig på kärleken och dess ändamål.
man är bra, på ett eller annat vänster.

tvinga er aldrig att bli kär.
jag tror jag just försökt....
idag mår jag bara konstigt av det.... fuck




den nakna sanningen finns inom oss
ibland når den utsidan
ibland förblir den våran hemlighet i evigheter

jag är alltför öppen om sanningen
den nakna, brutala
sanningen

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0